Årets sista

Årets sista träningspass blev 90 min spinning. I år har jag kört 4 400 min spinning plus alla andra träningspass. Jag kämpar mig igenom träningspassen på ren vilja, Paraflex och värktabletter för jag vet att jag blir inte sämre av träning. Jag skulle må sämre av att inte träna. Så jag kämpar mig iväg på mina 2-3 pass per vecka och hoppas att 2013 blir bättre.

Jag har ett komplicerat förhållande till mat eller rättare sagt fått det sen i våras. Jag har kämpat med illamående, kväljningar, aptitlöshet och äckelkänslor. Det senaste fenomenet sen några veckor tillbaka är att jag ofta inte orkar äta tillräckligt mycket för att bli mätt innan kväljningskänslorna kommer.
Det är kanske bra om jag vill gå ner i vikt.

Det tar iaf på krafterna och psyket. Lägg till att kroppen värker och gör ont, diabetes och konstant diarre så har du min vardag. Men jag kämpar på och hoppas att kroppen läker så småningom.

2013 kommer att bli mitt år. Det är året då träningen kommer att bli smärtfri, jag kommer att gå ner i vikt och sommaren kommer att vara solig och varm.
En flicka måste ju få drömma lite.

Gott Nytt År

Jul, vecka 1 och nyår

Julen har kommit och gått. Som alltid firades den hos Nina med god mat och paket. I år var det ingen som tvingade mig att spela spel :)

Första veckan i de 100 dagarna gick väl lite si och så. Julen kom ivägen och jag är en riktig gottegris. Vad jag däremot gjorde var att tänka aktivt på de 100 dagarna och åt mindre med sötsaker än jag skulle ha gjort en vanlig jul.

I mellandagarna var jag och systerdottern och shoppade. Naturligtvis fikade vi och när jag stod och tittade på kakorna lite svag i sinnet så var det 14-åringen som påminde mig om utmaningen. Det fick bli en kopp kaffe och att lystet titta på hennes sockerstinna godsak.

Jag har också förändrat frukosten. Jag började med Varma koppen och knäckebröd men har nu övergått till hemlagad blomkålssoppa och knäckebröd. Jag har inte tagit bort kolhydraterna helt men minskat på dem kraftigt.
Har även lyckats minska sockerkonsumtionen drastiskt och tuggar nu tuggummi istället under en övergångsperiod.

Veckan slutade med en viktnedgång på 0,4 kg vilket inte är en nedgång egentligen. Men jag är nöjd med att det inte var plus så här efter julen.

Nu får vi se hur frukosten funkar och om det kan bidra till en viktnedgång.

Nyår kommer att firas med La Famila som vanligt. Den kommer att bli nykter dels pga 100 dagar men mest pga av mediciner jag äter och inte bör blanda med sprit. Jag kommer ändå att lyxa till det lite med alkoholfri Strawberry Daiquiry. Hur smaskigt som helst och då klarar jag mig utan sprit.
Jag tycker om traditioner och vi firar alla högtider tillsammans. Jag hittade också den perfekta festklädseln på rean. Jag är väldigt förtjust i 20-tals mode och jag tycker den påminner om den epoken. Tillsammans med en svart lång kjol blir den perfekt. Jag klädd i helsvart hmmm...kanske går att få in nåt rosa ändå :)

Mustaschspinning

Torsdagen var en lång dag. Klockan ringde 04.40 och jag åkte till jobbet, sprang runt i åtta timmar som en yr tomte så här i juletid med julkort högt och lågt. Försökte fylla på depåerna med energi och vätskeersättning. Efter jag slutat åt jag middag för att åka till gymmet och förbereda mig. Jag har märkt att jag måste stretcha vader och fötter innan spinning. Efter detta gjorde jag mitt livs spinningpass. 3 timmar på cykeln. Jag var så stolt över mig själv att jag klarade den utmaningen. Den sista timmen gjorde kroppen så ont speciellt när ischiasnerven krånglade och ställde till sattyg i hela högerbenet från ryggen ända ner i foten. Men jag gav inte upp och jag gjorde mitt bästa. Bevisade för mig själv att jag kan om jag vill. Efter ett sånt pass är det viktigt att fylla på depåerna för snabbare återhämtning. Cykelgrannen visade alla sina flaskor med flytande aminosyror och proteinshaker. Jag höll upp min lilla påse och sa - Jag har choklad :)

Enda passet som jag varit på där jag ätit choklad före, under och efter passet. Syndigt på nåt sätt att sitta på cykeln och trampa samtidigt som jag äter choklad.

Mustaschspinning var temat för passet, vi samlade in pengar till kampen mot prostatacancer. Medlemmarna la pengar i en bössa, instruktörerna Håkan och Lena skänkte sin lön och SATS VD Lars matchade vad vi samlat in och skänkte lika mycket. Sist jag hörde hade vi fått ihop 

ca 8 000 kr. Stort av oss allihop och ett mycket välbehövligt tillskott för forskningen. Tack Håkan för ett bra initiativ och hoppas det finns fler galna upptåg i dig :)

De 100 dagarna drog igång igår. Världen gick inte under, och nu blir dagarna längre. Ljuset är på väg tillbaka. Mitt sockerintag måste minskas och cm och kilo måste bort. Mina mål i 100dagar.

Igår var det dags för de sista julklappsinköpen tillsammans med Erica. Många roliga, slitsamma timmar på stan. Vi har sanslöst kul ihop. Blev fler julklappar till mig. Jag kan inte förstå hur snäll jag måste ha varit i år.

Idag ska klapparna packas in. Praliner ska ätas, julmust ska drickas och julsånger ska sjungas med hög, gäll röst. Sen är det bara julmaten som ska lagas. 

Nya tider och 100 dagar

Inte många nattpass kvar nu. Söndag och måndag natt klarar jag av utan problem. Sen ett par dagpass innan julen kommer och jag får vara ledig ända till nästa år. När jag kommer tillbaka så är det till ett nytt lag och en tillsvidareanställning. Jag kommer att jobba dagar och kvällar och kan äntligen få ett liv med lite rutiner. Det är många på jobbet som vill ha en plats i dagkväll laget. Jag blev förvånad när jag fick den, för när jag anmälde intresse för att tag sen var det blankt nej. Jag har inte förtjänat den mer än nån annan. Jag är inte mer kompetent än andra och jag är inte den enda med hälsoproblem och sömnsvårigheter.
Det jag har är en lagledare som pratade och kämpade för min sak. Som bryr sig om mig och hur jag mår. Jag har Karin och hon gjorde all skillnad i världen.

De 100 dagarna närmar sig och nästa fredag kör jag igång. Under den sista tiden har jag funderat mycket på kost och motion. Motionen kommer att fungera och jag håller på att sätta ihop ett litet 15 minuters träningsprogram.
Dieten är en annan femma. Jag har problem med maten. Det finns inget jag är sugen på. Om inte Göran lagade mat åt mig skulle jag nog inte äta alls. Jag har blivit kinkig som en 5-åring och petar mest känns det som. Rynkar på näsan och får rysningar. När jag tänker efter så har jag inte längtat efter nån speciell mat sen tidigt i somras förutom julbordet förra helgen. Men på nåt sätt så ska jag fixa det också. Det finns ju alltid soppa :)

100 dagar

Jag har gått med i en utmaning. 100 dagar med striktare kost och 100 dagar med träning. För mig kommer det här att innebära att jag kommer att ändra kosten. Dra ner på kolhydrater och socker. Försöka få in mer vardagsmotion som promenader.
Häng på du med :)

Här kommer lite info från Hjobo, killen som startade utmaningen.

100 Dagar

I takt med att mörkret kommit har jag inte riktigt orkat hålla igång som jag gjorde i sommras, lite sliten av ljusbristen och annat har väl gjort att det inte riktigt gått som jag vill med fysiken. Det startade med att jag slutade snusa, jag gick upp tio kilo och jag lovar att den enda ändringen var just snuset. Inte kul! Jag trodde väl att det rättar väl till sig och ett kort tag såg det ut att vända, men icke. Nu har det till och med dragit iväg några kilo till och nu får det väl vara bra snart? Jag har kommit fram till att det är dags för en personlig utmaning!

100 dagar med striktare diet

100 dagar träning

100 dagar utan alkohol

Låter det enkelt? Ja häng med då så kör vi. Jag skapade en kommunity blogg där du som vill vara med kan blogga tillsammans med mig, lite om framsteg, bakslag, utmaningar, undantag (?) och så vidare. Kanske kan vi bli några stycken som vill göra det tillsammans? Kanske inte allt men en del, kanske bara hålla en striktare diet i 100 dagar räcker som utmaning? Välkommen du med. http://100dagar.forum24.se/ är adressen. Vill du vara med? Skicka mig ett mail på karlstad @ hotmail.se (skriv ihop, jag vill bara slippa alla robotar som söker mailadresser)

Reglerna är att man ska göra sitt bästa!

Jag tänket att kanske skulle man ta sina mått, skriva sitt mål och sina farhågor innan vi kör igång. Jag hade tänkt köra igång den 21 december, det är vintersolståndet och visar att hoppet finns att värmen kommer åter. 100 dagar från 21 december ger oss 2013-03-30, samma datum som vi går över till sommartid igen :)

Hur passande är inte det?

Vad sägs om att ta tag i det i tid för en gångs skull? Jag kör och jag välkomnar er att hänga med.

Kanske kan vi bli ett gäng som kan fira detta lagom tills sommaren är här? Det är en rolig ide, hoppas du vill vara med...

Det verkar bli succe :)

Var med och gå in på http://100dagar.forum24.se/

Ont i ryggen

Nytt besök hos doktorn idag. Den 4:e i ordningen. En dansk den här gången, hade lite problem med språket. Han klämde och kände lite och kom fram till att jag har ont i ryggen och att mina problem på framsidan av kroppen kommer därifrån. Jag kan faktiskt hålla med honom. För jag har haft ont i ländryggen och ner över höger skinka. Kan ha blivit en snedbelastning. Jag har hela tiden trott att massage skulle hjälpa men det har inte gjort det. Han började prata om motion. Spinning visste han inte vad det var. Däremot pratade han om simning och sen kom det in några delfiner på nåt sätt. Förstod inte riktigt vad han menade.

Han frågade om jag ätit några värktabletter, det har jag inte gjort. Det tyckte han tydligen att jag skulle ändra på och skrev ut massor av piller.

400 st Alvedon forte 1 gr. Värktablett som är dubbelt så stark som den receptfria.

100 st Paraflex. Muskelavslappnande.

400 st Tradolan. Kallas även tralala piller för man blir lite go i huvudet av dem. Morfinliknande och beroendeframkallande, används även som en drog bland ungdomar.

Nu kommer jag bli gött avslappnad, lite smådrogad. Jag kommer att ha ont men är för borta för att fatta det. Danskar är generösa människor.

Ledsen och tacksam

Jag är ledsen....
för jag börjar bli less att läkarna inte hittar vad som är fel. Att jag blir skickad fram och tillbaka mellan olika läkare, 4 st hittills, remisser glöms att skickas och möten ställs in.

Jag är ledsen....
att jag inte orkar träna som jag vill. Jag vet inte om träning förvärrar vad det nu är jag har eller om det är bra. Så jag har börjat tröstäta och gått upp i vikt. Jag känner mig uppsvälld och plufsig.

Jag är ledsen....
långt in i själen och djupt in i hjärtat när en vän sårar mig. Får mig att känna mig betydelselös.

Jag är tacksam....
att det går att få sjukvård och att det finns frikort.

Jag är tacksam....
för den lilla mängden träning jag trots allt får. Att jag inte längre mår så illa och har kväljningar utan orkar äta.

Jag är tacksam....
för min familj och mina vänner. De är mina klart lysande stjärnor. De gör livet ljusare.
De är Mina Människor.

Allt är inte rosaskimrande och allt är inte nattsvart. Bara jag försöker tänka positivt.

Jag är den jag är

Jag har grubblat och funderat mycket den senaste veckan. Efter att jag fick reda på att de tycker jag är för social på jobbet. Jag fick en etikett på mig och jag duger inte som jag är. Vad som fick mig att fundera i andra banor var en låt med Kapten Röd - Ju mer dom spottar.  Tack för att jag blev ledd i rätt riktning.

Nertryckare finns alldeles för gott om

Suddasuddasuddasudda bort dom

Jag har märkt att de flesta på jobbet har fått en etikett. För social, för grinig, för initiavrik. På samma sätt som mobbare sätter etiketter och säger  - Du duger inte som du är, blir vi dömda om vi inte passar in i deras kriterier, vilka det nu är. 

Men vet ni vad.... Jag duger precis som jag är, jag är fantastisk. Jag är hellre för social och bryr mig om människor. Ser dem och pratar med dem än blir en skugga av min personlighet bara för att en grupp människor anser att jag gör nåt fel. Jag är hellre mig själv fullt ut än att jag lyssnar på de som vill trycka ner min personlighet.

För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?

Tänk i andra banor, jag ber dig!

Att de inte kan se vilken insats vi för sociala gör för stämningen på jobbet är bara för sorgligt. Vi behöver allt positivt vi kan få nu när det är turbulent. För den fula verkligheten är jobbig ibland. 

Ställ in ditt sikte på nåt positivt

För något ryggbitande har vi ingen tid

Brudarna gillade inte mitt nya jag och jag tyckte inte heller om den nya Ann. Så för att jag ska tycka om mig så tänker jag inte ändra mig. Jag är fantastisk precis som jag är och det tycker de som räknas också.

Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar

Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Jag är den jag är och så länge jag har människor som älskar mig för den jag är kommer jag aldrig att ändra mig för människor som inte räknas, bara för att jag inte passar in i deras mall.

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar

Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma

Så en gång till så alla vet om det. Jag är fantastisk, jag tycker om den jag är och framförallt  jag är mig själv. På gott och på ont.

Nej en god vän går först

Dom finns vid din sida när sommar blir höst

Alla Helgona kväll

Vi var på kyrkogården och tände ljus för våra änglar. Det är en speciell känsla att vara på kyrkogården när det är mörkt och alla ljus brinner. Alla helgona är en dag att tänka lite extra på våra änglar och en dag att vara tacksam för livet.
En mysig Alla helgona kväll tillsammans med de som får mig att må bra. Tacksam för Mina Människor där jag kan få vara mig själv. Där jag känner mig trygg och älskad. Utan dessa underbara människor skulle mitt liv vara fattigt. De är ljuset i mörkret.

Ett leende

Igår var det äntligen dags för datortomografin. Jag förberedde mig med böcker och fulladdad mobil. Jag visste att det skulle bli långdraget. Under två timmar skulle jag dricka 1 liter kontrastvätska. Såg inte fram mot det, förra gången för 9 år sen smakade den lakrits. 1 liter lakritsvatten...neeeej det är inte gott. Som tur är så går läkekonsten framåt, en nästan helt smaklös vätska.

Så jag fördrev tiden i väntrummet. Tittade på TV, läste, pillade på mobilen och pratade med kvinnan i stolen bredvid mig. Återigen fick jag bevis på att livet är skört och inget vi kan ta för givet. Livet är här och livet är nu. Jag hoppas att jag kan behålla en glad, positiv attityd till livet. Trots att det ibland är 1 steg fram och 2 steg bak. Det finns alltid de som vill trycka ner mig. Men det säger väl ofta mer om dem än om mig.

När jag druckit nästan hela litern med kontrast kände jag värken komma smygande i både huvud och kropp. Själva röntgen gick fort. Fram och tillbaka några gånger i en stor maskin. Här fick jag mer kontrast rakt in i blodet. Det var en otäck känsla när den spred sig och hela kroppen kändes som om den brann. Efteråt satt jag ner i väntrummet och pratade lite mer med kvinnan i stolen bredvid.
- Vilket fint hår du har, sa hon. Jag har precis fått tillbaka mitt efter cellgifterna, men nu kommer jag att tappa det igen. Hur får du ditt att stå upp så där snyggt. Så vi pratade hårvård ett tag och jag hoppas jag hade fått henne att tänka på något annat en kort stund. Små vänliga ord till främlingar kan betyda så mycket. Ett leende kan vara just det de behöver just precis då. För ingen av oss vet hur andra mår, deras historia. Så det de kanske behöver när de känner sig ensamma och rädda i ett väntrum på sjukhuset är att någon ser dem, ler mot dem och säger - Hej.

Grinig tragisk mupp

Jag är för social fick jag reda på idag i mitt lönesamtal. På de flesta arbetsplatser är social kompetens en bra egenskap, men inte på min. Där drar det ner betyget. Att vara social betyder för mig att vara glad och positiv, se mina arbetskamrater och säga några vänliga ord. Göra stämningen på arbetsplatsen så bra som möjlig. Skratta och ha kul.

Självklart pratar jag mycket, men jag jobbar samtidigt. Simultankapacitet. Det spelar ingen roll att jag är duktig, effektiv, kommer i tid och har låg sjukfrånvaro. Jag är ju för social, det bara måste ju straffas, glada, positiva människor går ju inte att ha på en arbetsplats. Men visst, jag kan sluta att vara glad och gå runt som en tragisk mupp. Jag har inga problem med att bli tyst och sluta prata med mina arbetskamrater. Jag kan även bli bitter, gring och gnällig och för att krydda det hela lite extra kan jag även bli spydig och otrevlig. För Gud förbjude att det finns sociala människor som försöker vara positiva på arbetsplatsen. Så hädanefter kommer jag inte att svara på tilltal, inte prata med nån. Vara grinig, sur och tvär som ett skogstroll, precis tvärtom mot vad jag är idag. Då är jag ju iallafall INTE för social. Men herrejäklar vilka höga betyg jag kommer att få.

Godag

Idag har det varit en riktig godag. Inga krav, inga måsten. Den började egentligen redan igår med ansiktsbehandling. En sanslöst skön lyx.

Igår vann jag två biljetter till Kraftdagen. Inspiration med Björn Starrin och Olof Röhlander. De pratade om hur vi mentalt skapar våra liv.

Björn Starrin är en kille utan mål utan han har en massa delmål och ett delmål leder till ett annat delmål. Hur viktigt det är att ibland våga...att vara modig. Inte göra det alla förväntar sig, utan göra det som känns rätt för just dig. Lev i nuet och var närvarande.

Jag har inga stora mål, jag har mer drömmar än mål. Jag har te x inga mål med min träning. Jag vill inte cykla Vätternrundan eller åka Vasaloppet. Jag vill inte vara med i tävlingar alls. Jag vill bara njuta av träningen och må bra. Jag har en dröm att få åka till ett varmare ställe på träningsresa, men det är inget mål, det är en dröm. Jag är en drömmare.

Det jag bl a fick med mig av Björn kommer från en dikt av Karin Boye

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen, som är mödan värd

Precis så har jag resonerat ibland

Det är resan som är målet

Olof Röhlander var en kul prick. Varje dag ovan jord är en bra dag. 
Han pratade om mental träning med både allvar och humor. 
- Det blir alltid som man tänkt sig. 

Jag skrattade så jag grät när han pratade om hur människor beter sig och han beskrev mig, mitt i prick.

Han hade rätt i så mycket och det fanns tankeställare. Hur vi ofta hamnar i negativa tankespiraler. Det gick inte förra gången så varför skulle det gå nu. Redan innan vi provat har vi bestämt oss för att det inte kommer att fungera.

Efter föreläsningarna var det dags att rusa mot Filmstaden och den nya Bondfilmen. Det var så längesen jag var på bio att jag inte kommer ihåg vilken film jag såg.

Bond var iallafall mycket sevärd.

Hungriga som tusan hamnade vi tillslut på Vedugnen och åt pizza. Gött med lite mat i magen.

En lång dag med många skratt och intryck. En riktig godag. 

Upp och ner

En jobbig vecka är äntligen snart slut. Mycket upp och ner, både i kropp och själ.

Kroppen känns sliten. Jag har börjat få ont där i höger nederkant av magen som ska undersökas. Men även ner mot ljumsken och upp mot revbenen. Inga jättesmärtor men mer än jag hade för en vecka sen. Magen är svullen och uppblåst och jag känner mig plufsig. Jag har vaknat några nätter med magsmärtor, som tur har de gått över på nån minut.
Tisdag kväll fick jag brevet med en tid för datortomografi redan på torsdag kväll. Så skönt tänkte jag, så fort det gick. I kallelsen jag fick stod den lilla meningen.... Om du äter Metformin kontakta remitterande läkare. Fick tag på läkaren på torsdag morgon. Nej, nej, nej sa han den tiden måste du avboka. Du måste göra uppehåll med Metforminet i 3 dagar. Tänk så lätt det hade varit om det hade stått i remissen till röntgen att jag äter Metformin så de kunde ha gett mig en tid lite längre fram.

Själen känns sliten. Mammas årsdag, inställd röntgen och oro över vad som är fel tar på humöret och jag har märkt att jag har dragit mig undan till min egen värld. Jag har gått och muppat runt på Posten och dragit mig undan de andra lite grann.

Träningen fungerar sisådär. Jag har kört två pass spinning den här veckan. Jag är stolt över mig själv att jag inte ger upp när det är tungt och kroppen inte svarar som jag vill. Orken finns inte där att köra fullt ut så just nu lyssnar jag på kroppen och kör efter min förmåga. Bättre att sitta där och trampa långsamt än inte trampa alls.

Mina Människor har jag haft kvalitetstid med under veckan. På torsdag träffade jag Karin för lite shopping och god mat på restaurang. När jag väntade på henne i Mitt i City kom en tjej fram och bjöd på Fairtrade choklad. Jag tog en bit och helt plötsligt var jag den 500:e fikaren och jag fick ett kaffepaket och 2 chokladkakor. Det lönar sig att få vänta inbland.
Fredagkväll var jag och älskade Erica på spinning. Hennes första någonsin. Jag är så glad att hon vill umgås med sin moster. Vi har så kul ihop.
Lördag var det dags för ajaj massage. Rena tortyren...skit vad ont det gör. Men det känns gött efteråt. Lördagkväll träffade vi Marita och Urban. Bara myste ihop. Åt gott och badade badtunna. Satt i det varma vattnet i flera timmar tills fingrarna var som russin. Regnet gjorde ett uppehåll och vattnet var perfekt varmt. Det var helt lugnt och kolsvart runt oss. Ingen stress. Jag och Marita satt och småpratade och bara njöt. Hela kroppen slappnar av och blir gött slö.

Så även om det var mycket gnäll i början så har veckan inte bara varit jobbig. Tack vare Mina Människor

The Dash

by Linda Ellis copyright 1996

I read of a man who stood to speak
at the funeral of a friend.
He referred to the dates on her tombstone,
from the beginning…to the end.

He noted that first came the date of her birth
and spoke of the following date with tears,
but he said what mattered most of all
was the dash between those years.

For that dash represents all the time
that she spent alive on earth.
And now only those who loved her
know what that little line is worth.

For it matters not, how much we own,
the cars…the house…the cash.
What matters is how we live and love
and how we spend our dash.

So, think about this long and hard.
Are there things you’d like to change?
For you never know how much time is left
that can still be rearranged.

If we could just slow down enough
to consider what’s true and real
and always try to understand
the way other people feel.

And be less quick to anger
and show appreciation more
and love the people in our lives
like we’ve never loved before.

If we treat each other with respect
and more often wear a smile,
remembering that this special dash
might only last a little while.

So, when your eulogy is being read,
with your life’s actions to rehash…
would you be proud of the things they say
about how you spent YOUR dash?

Copyright Linda Ellis
www.lindaellis.net
www.thedash.net
www.thedashmovie.comALL RIGHTS RESERVED

Ord som värmer

Hej gumman!
Läste din blogg nyss, ville skicka dig en stor kram  Förstår att sista tiden varit/är tung. Hoppas läkarna får ordning på dig snart, så du kan börja återhämta dig. Underbart o läsa om dina människor o balsam för själen, så är det ju verkligen. Du är grym som kör på som du gör, hoppas dock du tillåter dig vara "svag" ibland, det är okej vettu. Ibland måste man släppa på guarden o bara få vara. Sen studsar man tillbaka när man själv är redo. Jisses, jag trodde du var 38 år?! 
Du är en sån där människa som sprider glädje kring sig bara med din närvaro. Jag hoppas idag bitterljuv som den säkert är, även kan skänka en del glädje i form av underbara minnen med er mamma  Tycker du är en fantastisk person, liksom din syster!! Stor kram...ville bara säga att jag tänker på dig.

Tack så mycket. Orden värmer hjärtat

9 år

6 oktober 2003, jag fyllde 35 år och pappa körde in mamma till sjukhuset för sista gången. Hon somnade in idag för 9 år sen omgiven av de hon älskade och som älskade henne.
Det sägs ju att det ska bli lättare med tiden och det stämmer kanske. Men saknaden försvinner aldrig. Det finns så mycket som vi aldrig hann med. Så mycket vi gjorde tillsammans som jag inte har gjort sen mamma dog.
Ibland önskar Knyttet att hon var 5 år gammal och fick krypa upp hos sin mamma.
Vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
På natten blir det hemska mycket värre än det är.

Hälsan

Jag har förstått att många är oroliga för hur jag mår. Jag ska försöka förklara.

Jag har under en längre tid haft perioder med illamående, kväljningar och diarre. Det har varit lite si och så med matlusten men jag har lyckats peta i mig lite näring iallafall.
Periodvis har jag varit otroligt trött och sovit extremt mycket. Jag har också känt mig helt orkeslös när jag bl a tränat spinning och jobbat.

Naturligtvis har jag haft förklaringar till varför jag mått som jag gjort.
En biverkning av Metformin som jag äter för diabetes är illamående. Jag jobbar mycket just nu så naturligtvis är jag trött. Det här var min verklighet ända tills förra fredagen.

Jag var på vårdcentralen på en helt vanlig kontroll hos diabetessköterskan. Doktorn var med och vi pratade om mina symptom. Hon undersökte magen och klämde och kände och allt gick bra ända tills hon kom till höger sida, nästan nere vid ljumsken gjorde det ont när hon tryckte. I rummet bredvid satt en kirurg som hon rådfrågade. Han kom in och klämde och tryckte och han tyckte att jag skulle få en remiss till akuten för att träffa en kirurg. Misstänkt blindtarmsinflammation.

Så jag åkte till akuten och fick ett rum ganska fort. Sen väntade jag. Sitta ensam i ett kalt sjukhusrum en fredagkväll är ju inte speciellt rockigt. Roligare går det att ha.

Kirurgen kom, klämde o tryckte. Ingen blindtarm. Men det kan vara tjocktarmen eller livmodern. Hon tyckte också att hon kände vätska i buken. Jag väntar nu på en tid för magröntgen. Så nu lever jag i väntan.

Jag tror att det är tarmen pga illamåendet o alla de andra symptomen. Jag känner också ett obehag på högersidan nere vid ljumsken. Diffusa smärtor som kommer och går.
Jag har inbillat mig att jag har en ficka på tarmen, inflammation i tarmen och när jag mådde som sämst hade jag cancer. Längtar efter att de ska hitta nåt fel så jag kan bli behandlad och få orken tillbaka.

Jag hänger i med träningen. Det är tungt och då menar jag plågsamt tungt. Men jag hänger i. Jag försöker komma iväg 2 gånger i veckan. Jag mår bra av det efteråt.

Så ser statusen ut just nu, jag hoppas på det bästa.

Tack alla ni som bryr er, det värmer.
Kram

Min dag

Idag har det varit min dag. Ett år äldre men hellre det än alternativet.
Firandet började egentligen redan igår. Jag och Nina var och såg Henrik Fexeus show. Rolig och underhållande. Efteråt lite mat på Fontana di Trevi. Jag älskar att göra saker tillsammans med min syster. Det är riktig kvalitetstid.

Så idag var det min födelsedag. Min dag. Jag försöker alltid göra den lite speciell. Idag blev det oljemassage på Du1 och tapas på Pace med Mina Människor. Mysigt att bara träffas och vara tillsammans. Jag älskar verkligen Mina Människor. Nu kunde tyvärr inte alla vara där, men de finns alltid med i hjärtat.

Jag har gått igenom en tung period och den är inte över än. Så tillbringa tid med älskade är som balsam för själen. Jag behövde det och jag behövde kramarna. Jag behöver Mina Människor.
Kram

Terapi för själen

Strålande sol. Värme. Kantareller och trattisar i påsen. Sitter på en klippa vid sjön. Värmande solstrålar i ansiktet. Dofterna av sjö och skog blandas. Blundar och andas djupt. Terapi för själen som pengar inte kan köpa.

Träningspass 1/9

Dagens träningspass på cykel.
Sträcka: 17 km
Tid: 42.19
Medelhastighet: 24.07
Maxhastighet: 34.90

Oxhälja

Oxhälja. Nu går vi mot höst. Tur att jag fick tag på 2 par färgglada strumpor som piggar upp mig :)

Grattis Erica

Idag vann älskade Erica sin första travtävling med Ekbackens Rasmus.
Som ägare, tränare och körsven blev det ett rejält prisbord och intervju av Leif "Loket" Olsson.
Stort grattis till min älsklings Erica.

Vänner från förr

Torsdagen var fylld av vänner från förr. En härligt slapp dag. Precis som semestern ska vara.

LUNCH....
....i solen på Barbros brygga med vänner från gymnasietiden. Marita träffar jag ofta. Petra såg jag senast i januari och Anna är det nog 10 år sen jag såg senast. Det känns som det vore igår vi festade runt i Forshaga. Varje helg antingen hemma hos nån, i Folkets Park eller Folkets Hus. Trots det går länge mellan varven märks det inte när vi sätter igång och tölar.

EFTER LUNCHEN.....
....tog jag en tur till Team Sportia och tittade på en racercykel. Funderar på en sån så jag får lite ute träning och frisk luft.
Fick experthjälp och skulle provcykla en liten tur. Nu är det så att jag inte cyklat ute på en cykel på minst 5 år, det kan t.o.m vara längre sen. Så jag slänger mig upp på cykeln i kjol och högklackat. Vinglar lite fram och tillbaka som Bambi på hal is. Kommer fram till killen och säger - Den här kan jag nog slå mig rejält på :)
Nåja...efter den uppvisningen blev det en snabb tur hem och mellanlandade ett litet tag innan det var dags för en ny tur in till stan.

MIDDAG....
....på Barbros brygga med 4 tjejer från grundskolan. Satt på uteserveringen och åt gott när regnet kom. Som det öste ner och åskade..men vi hade så trevligt under segelduken. Det är 28 år sen vi gick ur 9:an och jag förlorade kontakten med dem. Men det är samma sak med de här tjejerna. Det är som om vi aldrig varit ifrån varandra.
En mycket trevlig kväll. Underbara människor.

Det känns tryggt på nåt sätt med vänner från förr.
Det går knappt att få en bättre dag.
Tack alla tjejer som gjorde dagen fantastisk.
Kram

Semester

Jag behöver nog ha semester oftare. Känner att energin har återvänt lite. Äntligen.
Har fått slappa lite och sova ikapp. Men ändå fått saker gjorda.
Lagat 2 hästtäcken, städat, tvättat, bakat, skapat några kort ( 1 som jag t.o.m är lite nöjd med). Varit på thaimassage, 2 spinningpass och 1 corepass. Kokat vinbärsgele. Lilla systern med familj har varit här och fikade och badade. Jag är en badkruka så det är för kallt i vattnet för mig.
Önskar bara strålande blå himmel och runt 25 grader varmt.
Fast jag njuter ganska mycket av ledigheten ändå.

Skaparlust

Nu var det längesen jag skrev något. Dels för att det har väl inte hänt så mycket intressant dels för att energin inte funnits. Jag har jobbat och tränat och sovit kopiöst mycket. 10-15 timmar om dygnet har inte varit ovanligt. Jag t.o.m sov gott och länge efter nattpassen, det har inte hänt på flera år. Matlusten har det varit lite si och så med. Det mesta har kväljt mig och när det var som värst orkade jag äta rostat bröd med bregott och dricka mjölk. Men det är bättre nu. Har väl inte jättematlust direkt men det kväljer mig inte lika mycket längre. Jag har fått tillbaka min skaparlust tack vare en kompis till Nina som beställde ett bröllopskort. Efter det har jag gjort några kort och ska göra flera. Kanske slänga ihop en bok också. Jag är inte snabb när jag pysslar. Ett kort kan ta dagar att få färdigt. Jag brukar säga att det värker fram. Jag tänker ut en design, väljer papper. Sitter och tittar på pappren ett tag. Tar bort de som inte passar, väljer nya. Sitter och funderar. Kan hålla på så i evigheter. Viker lite papper, stansar ut figurer, kanske stämplar något. Sen får det ligga till sig. Tar bort och lägger till. Kanske färga lite blommor eller band. Ångrar mig och tänker om. Klistrar dit något och så får det ligga till sig. 3 dagar senare är det klart. Jag är noga, för i min värld är 3mm...3 mm det är inte 3,5 mm. Jag använder inte en vanlig linjal utan en typometer där det finns en finare skala än mm. En arbetsskada från min tryckeritid. Jag tror det är det här som gör att jag inte orkar eller vill åka på pysselträffar och pyssla med andra. Min konstnärssjäl klarar inte av att bli störd i sin tankegång. Ibland blir jag nöjd med det jag gör och ibland blir jag det inte. Nu är det 2 korta kvällspass kvar innan min semester börjar. Som jag längtar. På måndag ska jag fira första semesterdagen med en oljemassage på Du1 thaimassageställe. Ska bli så skönt. Sen 75 minuter spinning på kvällen. En perfekt dag.  På lördag ska jag försvara min titel i Finnsnäsmästerskapen i Boule. Får hoppas på bra väder och att kloten rullar min väg. Nästa vecka kommer solen, bara så ni vet. Jag har dansat soldanser. Så vänta er strålande sol i 3 veckor.

En till vecka har gått

Tiden bara flyger fram. En vecka till har gått. Förra helgen var jag dum nog att kaxa till mig mot syrran. Om jag förlorar mot dig i wordfued kommer jag och planterar häck åt dig. Jag förlorade. Dagen var allt annat än mysig. Det blåste, regnade och var gråkallt, men häcken blev planterad. Svärmor ville utmana mig för hon behövde få fönstren putsade. Men jag har lärt mig av mina misstag. Ingen mer vadslagning.

Den här veckan har det hänt både roliga och sorgliga saker.
Svärföräldrarna var tvugna att låta sin hund Daisy somna in. Hon var en fin hund. Som en kramgo björn. Alltid glad. Sista gången jag såg henne var hon sjuk men blev så glad när jag kom och hon hoppad runt som vanligt. Igår när vi var där på middag var det tomt. Väldigt tomt. Ingen som kom och puffade med en blöt nos. Hon är saknad.

Knappen har gått i konkurs. Precis som vi väntat ända sen rekonstruktionen började för ett år sen. Ägarna har mjölkat ut det sista och är inte intresserade av företaget längre. Nu är alla uppsagda och ingen vet hur framtiden blir. Intressenter att köpa företaget ska finnas. Men de kan ju göra som Knappen gjorde. Köpa ett företag, ta maskinerna och kundstocken, sparka personalen och lägga ner.
Svärfar Stig startade Knappen 1970 och det gör det lite mer personligt för mig. Lite mer ledsamt. Jag jobbade ju trots allt där i 16 år. Sida vid sida med svärfar, pappa och Göran. Det som en gång var ett stark företag har varit misskött i åratal och nu har kanske slutet på en era kommit. Lite sorg i hjärtat finns där.

De glädjande nyheterna är att jag ska ju vara gudmor till Irma, som jag nämnt tidigare. I fredags var jag med när prästen kom och gick igenom dopet med Nina. Den prästen är helt underbar. Vilken härligt präst de har i Forshaga. Han berättade när han åkte fast för fortkörning med hela bilen full med präster. Ja herregud vilken kul kille det är. Jag ska läsa en text för Irma i kyrkan ....Jesus sade -Låt barnen komma till mig... osv.. Jag får nog leta reda på den och öva lite. Det sista prästen sa till mig var -Och nu gör du som jag säger, eller hur... Jag svarade ja men jag vet inte....kanske jag gör det, kanske inte... hihi.

Älskade Erica vann sitt första travlopp och jag missade det. Det känns lite tråkigt. Jag försöker alltid att se när hon kör. Stort Grattis!!! till Erica.

Helgen har gått fort. Lite träning, spinning och bodypump. Middag hos svärföräldrarna. Shopping på stan både lördag och söndag. Snabbfika med syrran och gänget. Sista Premier Leauge matchen för säsongen, och vilken match det blev. Helt sanslöst. Dramatik på hög nivå.

Nu blir det nya tag. Ny vecka. Nya möjligheter. 

Träff med diabetessköterskan

En härlig dag. Började med långfika i solen på Waynes med Monica. Arbetskamrat från förr. Satt flera timmar och bara pratade och njöt av solen.

Idag var det också dags att träffa diabetessköterskan. Jag hade lite fördomar det måste jag erkänna. Trodde hon skulle förespråka lightprodukter och aspartam. Men inget sånt alls. Vi gick igenom vad och när jag äter. Hon hade inga synpunkter på det stora hela. Bara på det vita brödet jag äter. Men det är ganska lätt att byta ut mot knäckebröd, jag äter inte mjukt brunt bröd. Då kan jag lika gärna avstå bröd.

Sen trodde hon väl jag fått en knäpp när vi gick igenom olika frukostalternativ.
-Du kan gärna lägga på lite frukt, sa hon.
-Jag äter inte frukt, sa jag, det är för mycket socker i det.
-Men du får äta frukt.
-I 5 frukter ligger det lika mycket socker som i en cocacola. Då kan jag ju lika gärna dricka det. Vitaminerna kan jag lika gärna få i mig genom grönsaker.
Den diskussionen dog ut ganska snabbt. Det jag äter är blåbär, jordgubbar, hallon och en banan efter träningen ibland. Det räcker.

Blodsockermätare delade de inte heller ut till diabets typ2. Men så konstigt, sa jag, och hänvisade till en artikel i NWT förra veckan där överläkaren på diabetesavdelning betonde hur viktigt det är att nysjuka mäter sitt blodsocker ofta.
Jag fick en mätare. Skulle prova den själv och ta blodsockret. Hon laddade den och jag skulle sticka mig. Satte den mot fingret och blev sittande och samlade mod.
- Du ska trycka på den blå knappen, sa hon.
Tillslut tryckte jag på den blå knappen. Tyvärr kom det inget blod, jag lyfte apparaten och drog undan fingret. Försök två blev bättre. Sockervärde 8.1 vilket är hyfsat eftersom jag ätit under dagen. Innan medicinen låg fastesockret på 9.4.

Jag ska också till en dietist, ögonläkare, på fotvård och till nån mer som ska prata motion med mig.
Jag har inte heller varit nöjd med läkaren, så han är utbytt mot en ny.

Sen avslutade jag stadsturen med fika på Bingon med Agneta.
En dag fylld med intryck. Slitsamt.
Men mitt mål är att sockernivån ska bli normal igen. Så nu ska jag experimentera med kosten och mäta blodsockret och förhoppningsvis till slut hitta min väg dit. Jag har kommit en bit på väg och slutat med sockret. Nu ska det minskas ner på kolhydraterna. En dag kommer jag att nå målet. Jag är tillräckligt rabiat stönig för att klara det :)

Valborg

Vaknade alldeles för tidigt efter en natt på Posten. Sömnen efter nattpass är ett problem som jag inte vet hur jag ska fixa.
Hade tänkt slappa idag. Sitta i solen och åka till Marita o Urban ikväll och Valborgsmysa i badtunnan. Avstå träning och ta ett Bodypump pass imorgon istället. Men läste på Facebook att en instruktör som jag absolut inte under några förutsättningar vill utsätta mig för igen skulle köra passet. Inget skämt hon körde spinningpasset från Helvetet med så mycket negativ energi så jag var gråtfärdig när jag kom ut från salen. Den känslan vill jag aldrig mer ha efter ett pass. Så jag la om planeringen. Hade tänkt träna pump igår men hon hade tagit över det passet också. Finns det verkligen ingen annan?
Nåja jag slängde om träningsprogrammet och kör core och pump idag istället. Bra när instruktörerna skriver på Facebook då kan jag göra ett val innan och inte komma dit och helt tappa sugen när det visar sig vem som kör.
Så även om planerna ändrades så är det en bra dag.
Träning och mys med Mina Människor. Kan det bli bättre?
Så ha en riktigt bra valborg.
Kram

Systerkväll

Som tack för att jag läste Nina och Marias uppsats skulle jag få en present. Nej sa jag det gjorde jag så gärna. Fick läsa som ett barn och använda överstrykningspennor i 4 färger, dricka sprit och äta ostkrokar. Tror t o m att det slank ner en slatt med Cocillana. Det går knappt att ha roligare en lördagkväll.

Nåja iallfall. Nina ringde förra veckan. -Kom till mig halv fem på lördag så äter vi lite och sen åker vi in till stan.
Jag fick inte reda på vad vi skulle göra men jag gissade på bio.
Jag hade fel, men inte så mycket. Vi var på teater. Störd på Scalateatern med Malte från Heja Sverige gänget, Björn Starrin och en kille som jag inte kommer ihåg namnet på. Skratt men även lite allvar. Det var otroligt trevligt. Öl och cider på Pitchers och Bishop innan vi åkte hem.
Inte ens lite bakfull idag som tur var.

Idag var det trav på schemat. Älskade Erica och hästen Rasmus körde säsongens första lopp. Alltid kul att se henne köra. Travtävlingar i sig är en segdragen historia. Hästarna springer fort runt runt i 1.5 min sen tar det 20 min innan andra hästar springer runt runt i 1,5 min. Gäsp.

Middag blev det på Vedugnen, och för första gången blev jag besviken på maten som var helt smaklös. Salt- och pepparkvarnarna var välanvända.

Jag har också försökt lägga märke till hur kroppen reagerar efter att jag börjat med Metformin. I det stora hela känner jag ingen skillnad mot förut. Kan vara att jag är lite mindre trött nu. Däremot när jag nästan ätit färdigt fick jag några yrselattacker. Väldigt svaga och de varade bara nån sekund. Får tänka på om det händer igen och ta upp det med diabetessköterskan.

Det har iaf varit en bra helg spinning, massage, teater, cider, trav. Umgås med familjen. Vill ha fler såna här helger :)

Ser även fram mot imorgon när det är jobb tillsammans med Carro och spinning med Håkan.
Vad jag inte ser fram mot är väckarklockan som ringer 4.40 :)

BARFI

Jag har googlat lite för att lära mig mer om diabetes. Jag har typ2 vilken är dels ärftlig och dels ska bero på min livsstil med kost och motion..

Vad jag kan förstå så beror diabetes på att kroppens celler har blivit mindre känsliga för insulin och kan inte ta upp glukosen som bildas efter att jag ätit, utan halten socker i blodet ökar. Typ2 kan komma smygande under många år och symptomen är diffusa.Ofta upptäcks det i samband med andra prover precis som i mitt fall. Jag sökte för ämnesomsättningen eftersom jag tränar och äter rätt men inte går ner i vikt.

Motion gör att socker tas upp snabbare i kroppen efter att man har ätit. Rekommendationen verkar vara att motionera 30-40 min varje dag. Som det ser ut idag motionerar jag 3-4 ibland 5 gånger i veckan. Jag tränar hårdare än de promenader som verkar vara den standard som sjukvården kör med.Så träna mer tror jag inte jag orkar. Kroppen måste vila ibland också. Träna mer var det första läkaren föreslog utan att ens veta hur mycket jag tränade. Efter att jag talat om hur mycket tid jag tillbringar på gymmet ändrade han sig. För att sedan avsluta besöket med -Du måste träna mer. Standardsvaret inom sjukvården. Får säkert höra det igen när jag ska träffa diabetessköterskan. För om det är nån som tränar mycket redan så vet de nog inte hur de ska reagera. Då kommer nog rådet att bli träna ännu mer. Jag älskar att träna men jag tror inte att det är lösningen på allt. Däremot får det mig att må väldigt bra speciellt efter ett bra pass när alla lyckohormoner spudlar i kroppen.

Medicinen jag fick är Metformin. Den hjälper till att sänka glukoshalten i blodet. Det verkar som den också skrivs ut till de som vill gå ner i vikt och för att minska sockersug. Sötsugen har jag inte varit sen jag började ta den. Jag får verkligen hoppas att det gör susen för vikten också.

Funderar på att börja med nån sorts egen GI metod eftersom kolhydrater är främst stärkelse som är uppbyggda av långa kedjor av socker. Kedjorna bryts snabbt ner i kroppen till socker som tas upp av blodet och höjer blodsockervärdet.
Jag har lite koll på GI men får ta och läsa in mig lite mer på det. Får ta mig en funderare på hur jag kan få det att fungera som en livsstilsförändring och inte som en tillfällig lösning.
En blandning mellan GI och LCHF kanske skulle passa.
Det får bli en BARFI -Bästa Anns Rosa Fluffiga Inre.

För söt

Du har inte diabetes, du är bara för söt :)
Sagt av Jonas
Gulligt

All kärlek

Jag har helt fantastiska, underbara människor i mitt liv.
Mina Människor. Varje dag är jag tacksam för er. Ni finns alltid i mitt hjärta.

All kärlek till Mina Människor.

Kram

Diabetes

Var till doktorn idag för att få domen. Diabetes eller inte. Prover vid 3 tillfällen av långtids- och korttidssockret visade förhöjda värden. Så jag har diabetes. Misstänkte väl det men att höra doktorn säga det och få ett recept på tabletter gjorde det verkligt. Sen sitta och läsa packsedeln med biverkningar gjorde mig ledsen. Från den punkt jag är idag kommer vi att öka dosen av Metformin för att nån gång i framtiden gå över på insulinsprutor. Så ser min framtid ut. Så idag är jag lite låg.

Skulle byta däck på stadsjeepen idag. Åkte till däckfirman och får beskedet att 1 däck har punktering och de är så dåliga att de knappt är lagliga. Så det blev 4 nya däck. Inte direkt vad jag planerat. Men röda faran har iallafall 4 nya fina tassar.

Så fredag den 13:e som otursdag är blaha blaha. Tisdag den 17:e är värre.

Dagens.......

DAGENS.......

...... Läxa
Bilar behöver glykol annars blir den sur och het.

....... Gulligaste 1 av Andreas
Gud vill ha dig rund och go.

....... Gulligaste 2 av Magnus
Ann: Jag började jobba på Fageråsgrillen 1986.
Magnus: Då kan du inte varit mer än 3 år. :)

....... Insikt 1
Jippie för mirakeltrasor. Jag kommer aldrig mer att använda en fönsterskrapa.

....... Insikt 2
Spelar ingen roll hur mycket kaffe jag dricker. Det är fortfarande en plåga när klockan ringer 04.40. Å det tar minst 3 timmar innan jag är fölk igen.

....... Insikt 3
Bodypump ger en hiskelig träningsvärk. Det är inte kul att tappa brev på golvet då.

....... Roliga
Nästa lördag ska Nina ta med mig på nåt roligt. Bara för att jag läste hennes och Marias uppsats. Jag vet inte vad det blir bara att jag ska vara i Forshaga 17.00. Spännande.

Fredag den 13:e är inte så hemsk. Fast den är ju inte slut än :)

En dag på stan

En ledig dag. Sov till jag vaknade utan klockans hjälp. Det var skönt. En tur till VC Rud för lite nya prover inför doktorbesöket nästa vecka. Eftersom jag var fastande behövde jag frukost. Åkte ner till stan och gick på Melkers i Duvanhuset. Var alldeles själv där med min ciabatta med parmaskinka och getost. Den smakade mycket bra. Går gärna dit igen.
Tog en tur på stan för att försöka hitta nåt att ha på mig på Irmas dop. På Joy snubblade jag över en snygg klänning i grått. Lite rockig. Den är inte rosa så svågern kan inte kalla mig Tingeling som han brukar. Däremot ska jag leta fram varenda smycke med dödskallar jag har för att driva honom till vansinne ändå...mohahaha
Fast det kan ju finnas nåt rosa i gömmorna som passar till. Ett nytt fjortiskort på mig i provrummet blev det också :)
Sen är det ju så att när naturen kämpar emot med näbbar och klor så är det lika bra att hjälpa till lite. Fluffet försvinner inte då är det bra att det finns tryck-in-fettet kläder. Så nu har jag ett linne som trycker in det. Vore ju roligare om det försvann, men man kan ju inte få allt. Än. Det får bli när jag tagit världsherravälde.
Det blev även några charmiga plastburkar som jag inte kunde motstå. Ibland behöver man något helt onödigt. Bara för att det gör gott i själen.
Ett träningspass på SATS hann jag med också. Det gör också gott i själen.

Härliga Påsk

Vilken underbar påskvecka.
Det började redan i måndags med det mest fantastiska spinningpass jag upplevt. Helt underbart att känna leendet sprida sig i ansiktet redan efter några minuter. Kroppen orkade hur mycket som helst. Har aldrig haft så pigga starka muskler och hjärna. En helt underbar känsla. En som jag vill uppleva om och om igen. Efter passet forsatte jag att le. Kunde helt enkelt inte sluta.

Har lagat mycket mat den här veckan. Familjen var här på påskbuffe på påskafton. Då finns det alltid vissa saker som ska finnas. Chiliräkor, laxceviche, köttbullar, sill, prinskorv, varmrökt lax, gravad lax och ägghalvor. Årets experiment var minipajer och tobleroneparfait. En trevlig afton med den älskade familjen. Irma och jag tog de obligatoriska fjortiskorten med mobilen. Alltså hon ser söt ut och jag fotar oss.

Påskdagen var det dags för La Familia att komma hit. Nu stod det paj på menyn. Kyckling-, västkust-, köttfärs- och ost & skinkpaj med sallad till. Efterrätt en riktig kladdig och go kladdkaka. Vi hade som vanligt en väldigt trevlig kväll och natt med mycket skratt trots en del tråkiga saker som hänt den sista tiden. Men ibland är vänner en bra medicin.

Idag är det måndag. Veckans bästa dag det är ju spinning med Håkan. Men va händer. Jag vaknar med ont i halsen. Vilken besvikelse. Jag tränar aldrig med halsont. Det är en hälsorisk. Jag ser alltid fram mot måndagspasset. Ger en bra energi för resten av veckan. Sen är det kul att prata med de andra i gruppen. Så istället för spinning blev det en tupplur i soffan. Laddar inför ett nattpass som börjar vid midnatt.

Den här veckan ser inte ut att bli lika bra som förra. Det började ju med halsont och missad spinning. Sen är det fler prover som ska tas i utredningen om jag har diabetes. Så vi får hoppas att det bara dyker upp nåt trevligt längre fram i veckan :)

En bra dag

En bra dag som började med examenshögtid på universitetet. Tal, sång och musik. Nina gick upp på scenen och fick ta emot sitt äpple från prorektor Thomas Blom. När hon stod där framme vacker som en sommardag kom en tår av stolthet i mina ögon.
Vi samlades hemma hos Nina och åt smörgåstårta. Hade några mycket trevliga timmar tillsammans. En snabb sväng till Marita som fyller år idag. Som vanligt trodde hon att jag glömt hennes dag. Ja...det har ju hänt förut.
Ja som sagt...en mycket bra dag.

Älskade lilla syster

Min syster är en fantastisk kvinna. Stark, vacker och underbar. Hon är en av de människor i mitt liv som jag beundrar allra mest. Det har inte alltid varit en dans på rosor för henne. Men på nåt sätt har hon alltid sett till att vi runt henne har haft rosor på vår väg. Utan henne skulle mitt liv vara fattigt och torftigt. Min lilla älskade syster berikar mitt liv. Gör det varmare. Ibland går det ett tag mellan gångerna vi pratar. Men vi vet alltid att vi finns där för varann.
Hon är stark och målinriktad. Har utbildat sig först till behandlingsassistent och nu socionom samtidigt har hon tagit hand om 3 barn och jobbat 40% som socialsekreterare.
Nu på lördag kommer belöniningen. I aulan på KAU kommer hon att få ta emot äpplet som bevis på att hon klarade det. Jag får ynnesten att vara där med henne. Se henne ta emot äpplet och glädjas med henne. Jag är så stolt över min älskade lilla syster. Hon har kämpat. Nu är hon i mål. Jag kan aldrig uttrycka hur mycket hon betyder för mig.
Jag älskar dig lilla syster.

Min verklighet

Det här är MIN blogg. Mina känslor. Min verklighet. Min sanning.
Alla håller inte med mig. Det är inte meningen heller. Alla har sin egen sanning.
Har du negativa synpunkter håll dem för dig själv för jag vill inte och behöver inte höra dem. Jag vill inte känna mig ledsen. Jag behöver positiv energi. Som sagt det här är min sanning tycker du inte om den. Låt bli att läsa bloggen.

Ps. LottaLi Tack och stor kram.

Min tur

Alla biträden på Posten har blivit uppsagda från sin timanställning och istället fått en resursanställning. Några av oss har fått gå in i lag på vikariat. Den här veckan har jag skrivit på ett anställningsavtal som ger mig ett 3-månaders vikariat på 75%. Inget jag frågat efter utan blev erbjuden. Tyvärr har det visat sig att en del av mina kollegor missunnar mig tjänsten. Men i ett försök att dölja detta börjar de samtalet med meningen - Inte för att jag missunnar dig platsen, men varför...... Ja varför fick jag plats i laget. Jag är duktig, uppskattad, jobbar hårt och det var min tur. Men missunnsamheten gör mig ledsen. Eller som en god vän sa till mig -Du tror att alla vill dig väl. Du måste tuffa till dig.
Det är sant. Jag tror det. Men så är det ju inte. Vi är väl alla oss själva närmast. Men nästa gång...håll käften och önska mig lycka till istället.

Fetare och fetare

Har nu upptäckt det jag misstänkt hela tiden. JU MER JAG TRÄNAR DESTO FETARE BLIR JAG.
Jag vet att det låter konstigt och tro mig det tycker jag med. Men tidigare i veckan gjorde jag en kroppsmätning av fett muskler och vatten på SATS. Gjorde en liknande i oktober. Så den här visade att jag ligger alldeles för lågt med vatten i kroppen, precis som den förra. Jag har för mycket fett det visade den andra också. Men den här mätningen visade att jag gått upp nästan 3 kg fett. Musklerna oförändrade. Fast jag förstår inte riktigt det för jag känner att jag har mer muskler.
Nu tar jag mätningen med en nypa salt för jag är lite skeptisk till metoden. Vad det ger är iaf ett värde för jämförelse.
Så nu blir det att ta tag i maten. Försöka äta annorlunda. Men också ett besök till doktorn för att utesluta problem med ämnesomsättningen. Normala människor gör små förändringar och rasar i vikt. Jag tränar 5 pass i veckan och blir fetare och fetare. Måste säga att det är frustrerande.

Dagens chock

Fick dagens chock av optikern idag. Jag behöver nya glasögon har börjat sett lite dåligt den senaste månaden. Sedan mina förra glasögon för 3 år sen har synen försämrats med 1 dioptri på varje öga. Det är mycket. Jag var halvblind redan förut. Lägg till kraftiga brytningsfel på båda ögonen och åldersförändringen som kom som ett brev på posten. Sen är ögonen torra så han rekommenderade ögondroppar för att inte få skador på hornhinnorna.
Men det som chockade mig var priset på glasen. 8 800 kr för bara glasen sen tillkommer bågen 1 500-2 500 kr beroende på vem jag väljer. Sanslöst. Men jag behöver dem.
Så med de problemögonen är det tur att jag har starka tänder iaf så jag slipper lägga en förmögenhet på dem också.

Låg energinivå

Har samma energi som ett urladdat batteri. Jag sover dåligt på nätterna så gå och lägga sig före två är ingen id`e. Jag håller kanske fortfarande på och vänder tillbaka dygnet från nattjobbet förra veckan. Vad vet jag.

Igår åkte jag ner lite ytterligare i den mentala orken. En av Mina Människor i La Familia förlorade sin mamma. Jag hittade inga ord till henne. Men min egen sorg kom fram igen. Satt där och lyssnade med tårar i ögonen när hon säger - Urban har fått symptom igen.
Jag kände paniken komma igen. NEJ NEJ NEJ. Det får inte hända. Så jag målade Fan på väggen och föreställde mig det allra hemskaste av hemska. Tills jag pratade med Marita. Det är ingen fara med Urban han sjukskrev sig sista nattskiftet för att han inte mådde bra. Han har fått olika symptom som att närminnet sviktar, yrsel och ett ben krånglar bl a. Men hon betonade att han är inte sjuk. De ska på en hjärnröntgen nästa vecka som tur är.

Så det är nu när energin inte finns som viljan och stönigheten måste komma fram. Annars skulle inte jag gå ur sängen utan ligga kvar där med täcket över huvudet. Istället masar jag mig upp. Packar träningsväskan och drar till gymmet. Allt för att lämna den fula verkligheten utanför ett tag.
Tur att jag är stönig.

Psykopatvarning

Blev uttråkad av att sitta i soffan, hur nu det kan vara möjligt. Söndag är min lata dag. Men idag blev jag alltså uttråkad. Fick för mig att städa kylskåpet. Bakterierna har ju fest därinne och bara väntar på att jag ska öppna dörren. Jag vill inte bli bakteriemat.
Efter lite torkande och diskande var kylskåpet rent och skinande. Ställde tillbaka maten, syltburkarna och konservburkarna på rad. Tittade in i mitt vackra kylskåp. Då det slog mig....Om nån tittade in i det skulle de tro att det är en psykopats kylskåp. Allt står på rad med etiketterna vända utåt. Olika typer av livsmedel samlade tillsammans i grupper. Det enda jag inte gjort är att sortera maten i alfabetisk ordning. Borde jag se varningstecken???

Sover sött

The only thing worth stealing is a kiss from a sleeping child. 
Joe Houldsworth

Inte dö nyfiken

Det har varit en bra dag. Började den med ett spinningpass. Det andra den här veckan och knät höll på båda passen.

Har varit hos lilla systern och ätit räksmörgås. Snosat bebis. Jag har blivit gudmor till lilla Irma tillsammans med faster Anne-Beth. Jag ska ledsaga henne in i det kristna livet. Nu kommer det inte att bli så mycket av det eftersom jag är en hedning. Så min tolkning är att jag ska ledsaga henne i livet. Finnas där för henne i med- och motgångar. Hjälpa henne bli den människa som det är meningen att hon ska bli. Vara hennes vän och mentor. Finnas där för henne och ge henne vägledning. Framförallt ska hon veta att jag alltid finns där. Alltid nära. Jag svingar mitt magiska spö och ger henne en förtrollad kväll på slottet. Ger henne ett magiskt, rikt liv fyllt med minnen. En fantastisk resa. Jag vill lära henne att ta tillvara varje dag. Aldrig ångra det hon gjort bara det hon aldrig gjort. Inte dö nyfiken. Det är vad jag kan ge Lillan.