Men Lillan har så många i sitt liv som älskar henne. 3 underbara storasyskon. Mamma och pappa. Farmor och morfar. Mostrar och fastrar. Kusiner och familjens vänner. Lillan har änglar som vakar över henne och hon har sin skyddsängel. Vi har alla människor som älskar oss. Det gäller bara att se det.
Tänk om Om inte fanns. Skulle vi se på livet annorlunda då?
TÄNK OM.......
Lillan har fortfarande inget namn utan kallas Flicka på avdelningen. Jag hade som förslag Nike efter segerns gudinna. För hon har segrat. Hon är stark. Hon har en skyddsängel. Hon har oss. Lillan är vår prinsessa.
Vår andra prinsessa älskade Erica fyllde 14 år idag. En annorlunda födelsedag med mamma på sjukhuset. Men vi får fira henne ordentligt till helgen.
Dusch och sen till Skåre och barnaffären. Lillan behövde en egen filt och ett litet kramdjur. Naturligtvis rosa. Lilltösen ska indoktrineras redan från början. Jag märkte också att barnaffärer lördag efter lön är inte min grej. Skulle få psykbryt och jobba på ett sånt ställe.
Iväg till Råtorp. En snabb sväng in på caf`et och köpa fikabröd att ta med till sjukhuset. Svisch iväg på massage och mjuka upp den slitna kroppen. Masserade musklerna runt knät också som var väldigt spända. Hoppas att det är nåt så enkelt.
Iväg till Lillan. Som har fått ta bort syrgasslangen i näsan. Nu är det sonden kvar och ekgplattorna. Luftfickan i lungan har blivit mindre. Men prinsessan var trött idag. Inte konstigt kroppen håller på att läka. Hon får kämpa för att suga i sig mat eftersom hon är tät i näsan. Men allt går åt rätt håll. Livet är ett mirakel.
Just nu önskar jag att det kunde lugna ner sig lite med jobbiga saker som drabbar Mina Människor. Skulle gärna vilja återhämta mig mellan smällarna.
Vi hade tur. Alla har inte det. Jag tänker med ödmjukhet på de som sett sin lilla älskling försvinna från dem. Hur de är tvugna att leva vidare utan sin ängel. Att alltid bära med sig saknaden och sorgen. Vilken styrka de har inombords som orkar gå vidare.
Livet lär oss nya saker hela tiden. Men en del saker önskar jag att man inte behövde uppleva. Ett barn som blir en ängel är en av dem.
När jag låg där i landet mellan dröm och verklighet ringde mobilen. -Du har blivit moster.
En enorm lättnad kom över mig. Moster. Yippie. Glömde fråga allt. Halvsovande som jag var.
Imorse pratade jag med Nina. Lillan hade haft en dramatisk födelse. När de kommit in till förlossningen fanns det inga fosterljud. Nu är det lite oklart för mig vad som hände men Lillan var tvungen ut och det fort. En hängde på Ninas mage och en drog ut Lillan med sugklocka. Sen sprang de iväg med henne för hon andades inte. Hon hade fostervatten och blod i lungorna. Det finns också en luftficka nånstans i eller nära lungorna. Så igår blev hon röntgad också.
Idag när jag kom till BIVA så låg hon i Ninas famn. Medtagen och trött. En liten prinsessa med slangar överallt. Hon fick blod genom en. Sondmatades genom en annan. Luft till näsan. Små ekgplattor med små djur på bröstet. Sönderstucken på ena handen och den andra i ett stort bandage. Hon var så trött och låg och sov men det är inte så konstigt med den brutala början på livet hon fick.
Men idag såg hon piggare ut. Så jag tackar vår lyckliga stjärna och skyddsängel som vakade över Lillan och gav henne livet. Livet är skört. Livet är underbart.
En prinsessa är född.
Hjärnan slutade fungera på torsdagen. Efter jobbet skulle jag ner på stan och göra en massa ärenden. När jag kommer ut till mitt skåp hittar jag inte handväskan med plånboken i. Jag antog att jag hade den i bilen. Det hade jag inte. Fick åka till Göran och vittja hans plånbok. Fick ihop 120 kr. Det räckte till det viktigaste. När jag kom hem hittade jag handväskan precis där jag lämnat den. Mitt på köksbordet.
Jag har aldrig glömt väskan förut. Fy vilken känsla det var att inte ha med mig VISA kortet.
Fredag morgon 04.30 vaknar förvirrad som vanligt. Går in i duschen, fixar frukost. Gör en kopp kaffe, lite grädde i det. Ska blanda en proteinshake att dricka efter jobbet...innan träningen. Tyvärr stod kaffekoppen och shakern lite för nära varann. Pulvret hamnade i kaffet istället. Bara att börja om från början. Gör om...gör rätt.
På jobbet ville breven inte in i facken. De flög både högt och lågt. Naturligtvis så långt bort att jag låg på alla 4 och ålade. Reste mig upp och det krasade till i knät. Förra gången knäckte ett lådlock ryggen, nu ett brev knät. Klen konstruktion på Gullungens kropp.
Iallafall så låg jag i soffan och snosade skönt, när mobilen ringde och det var dags att ge sig ut i kylan och mörkret. En snabb sväng in till stan sen tillbaka till drömmarnas land. Som inte blev så rofylld som man kan önska. Vaknade upp ur en mardröm på förmiddagen. Jag hade precis klarat mig från att bli mördad av ett gatugäng.
En riktig myskväll :)
Jag har anmält mig till en kurs i bokföring. På karlstad.se finns massor av webbkurser inom olika ämnen. Fanns massor av kurser jag skulle kunna tänka mig. Nu väntar jag på inloggningsuppgifterna för att sen sätta igång att leka med siffror.
Framtiden kan innebära nåt spännande. Det vet jag inte riktigt än. Men jag håller båda tummarna hårt.
Iallafall idag var jag till lab för provtagning först. De visade att det är inget bakteriellt. Skönt det. Men trumhinnorna var spända och jag har hosta och slem som inte vill upp. Så nu har jag cocillana, cortison nässpray, slemlösande och smärtstillande. Så nåt borde ju hjälpa. Jag hoppas bara jag blir frisk och håller mig frisk så jag slipper vårdcentralen. För där jobbar det allt mycket konstigt. Jag var där för några år sen och ville ta ett halsprov. Betalade och gick in till sköterskan. Jag hade knappt kommit in i rummet innan hon förklarade för mig att det var onödigt att ta ett halsprov. Nåt pencillin skulle jag inte få även om det var positivt. Därför att vi hade ätit så mycket pencillin och skulle vi fortsätta med det skulle det bli resistent. Å då kommer vi att dö allihop. Så jag var ensam ansvarig för hela mänsklighetens överlevnad. Stort ansvar...jag som knappt har ätit pencillin.
Inte undra på att jag vill ta över världen :)
Jag vill:
Träna minst 2 gånger i veckan.
Gå ner 8 kg till 1 juli.
Unna mig något njutningsfullt minst 1 gång i månaden.
Umgås med familj och vänner så mycket som möjligt.
De här målen verkar inte helt omöjliga att uppnå. Nu ska de delas in i delmål och min väg dit. Sen är det viktigt att jag inte tappar tron på mig själv om vägen är lite krokig ibland. Jag vet hur jag fungerar. Även om jag har bestämt mig för en linje så finns det alltid fallgropar som jag trillar i. Å det är helt ok.
