Uppsagd....igen

Igår skrev jag på uppsägningspapperen. Jag har jobb till 31 oktober sen en uppsägningstid på 12 månader i Futurum, Postens omställningsprogram.

Att jag skulle bli arbetslös är ju ingen nyhet men nu har jag fått ett slutdatum. Det som blev påtagligt igår när jag satte min kråka på papperen var att mina Knubbos kommer att försvinna. Visst kommer vi att ses på facebook men inte samma sak som att komma till jobbet och krama alla. Bryta ihop av skratt under stretchen när våra vilda hjärnor löper amok totalt. Vika sig dubbel av skratt när Jonas hoppar upp på en maskin som brakar ihop totalt. Utbyta tankar och problem. Mysfika på fredagar. Robban som smyger upp bakom ryggen och skriker muuu så jag håller på att stämpla honom i pannan. Tony som får det att krypa i kroppen när han pratar med sin äckliga gubbröst. Carro och Lollo som jag blir glad av att bara se. Det är det här jag kommer att sakna plus mycket mycket mer.

Man jobbar inte på Posten pga av att arbetet är superkul man jobbar där för alla underbara människor som förgyller dagen bara genom att vara där. Å det är därför jag är deppig. Verkligheten kryper inpå. Sista dagen närmar sig. Knubbosen skingras. Tiden på Posten blir ett avslutat kapitel i Boken om Ann.

Lös eller släpp

I 14 dagar har jag sovit. Energin fanns inte. Jag har gått till jobbet kommit hem och sen har jag sovit. Träna var inte att tänka på. Ingen lust, ingen ork. Mat fick jag i mig på nåt sätt.
Jag gjorde saker för mitt välbefinnande. Badade bubbelbad i skenet av levande ljus och drack jordgubbsdrink, var på avslappningsmassage och försökte på olika sätt hitta tillbaka.

I fredags kändes det som en vändning. Jag sov inte lika mycket och jag orkade vara vaken. När sen Björn pratade om mat, motion och motivation på hälsodagen i lördags var det som om han skrivit föreläsningen direkt till mig. Jag satt och nickade igenkännande och jag kände ett litet leende på läpparna. Det han sa var inga nya sanningar, bara sånt jag behöver bli påmind om.

Det jag tar med mig är....
Lös eller släpp. Kan du inte lösa det släpp taget om det och gå vidare. Lös eller släpp, så enkelt.
8/2. Om 10 saker, 8 bra och 2 dåliga, händer två personer med precis lika förutsättningar. Fokuserar den ena på de bra sakerna medan den andra fokuserar på de dåliga sakerna och missar allt bra.

Den senaste tiden har jag varit 2:an. Fokuserat på allt jobbigt som hänt mig. Det är lätt att gräva ner sig när allt tar emot. Det är inte vem jag är och jag måste börja fokusera om. Förlåt till alla vänner som fått ta emot skiten.

Jag måste också börja släppa allt jag inte kan lösa.
Jag fick frågan för ett tag sen - Kan du förlåta mig?
Inte viktigt varför eller vem som frågade. Så jag har funderat -Kan jag förlåta.
Svaret är nej, inte än. Såret är för djupt. Jag gick till personen och bad om hjälp som en vän och fick ett svar som passar en främling. Jag har gett omtanke och brytt mig om. Jag har frågat om allt är bra men aldrig fått frågan tillbaka. När jag berättade något som tyngde mig var svaret -Oj. Inte bra. Så efter lördagen är svaret på frågan lös eller släpp enkelt. Släpp. Omtanke föder omtanke. Det är lätt att säga jag bryr mig....men det är inget värt om det inte visas. Så nu är mitt val....släpp. Min omtanke uppskattas inte och jag får ingen tillbaka.
Jag är inte redo att förlåta än, men jag kan sluta lägga energi i frågan. Släpp.

Så nu är det släppt....och jag ska försöka sluta hjälpa och fixa sånt jag inte kan påverka.
Vill någon ha min hjälp är det bara att fråga. Men jag kommer aldrig mer att be om hjälp. Been there, done that, got the the scars to prove it.

Så om lördagen var uppvaknandets dag så var söndagen dagen som jag verkligen kände mig harmonisk.
En cykeltur i det vackra vädret. Sitta med ansiktet mot vårsolen som värmer. Samtal med en vän. Nygrillad kyckling med krispigt skinn. Stenar som lyfts från axlarna. Lös eller släpp.

Kan vara mjukglassen igår som gjorde mig harmonisk eller kanske alkoholen....
Frankly my dear I dont give a damn.

Imorgon blir det mer pyssla om mig hos frisören. Har ett spinningpass bokat på kvällen. Kanske jag går, kanske inte. Får se om jag orkar och om jag bryr mig. Det vet jag inte förrän i morgon. Jag bryr mig faktiskt inte om vilket. Vill jag inte träna utan något roligare dyker upp. så hoppar jag på det roliga. Finns inte träningsglädjen så skiter jag också i det. Jag är fri.

Vägs ände :'(

För första gången någonsin har jag lämnat ett träningspass innan det var slut. Under hela den jobbiga tiden fanns inte tanken att jag skulle ge upp. Men nu har det hänt.
Totalt dränerad på energi av ett möte med en energitjuv helgen innan som tömde mig helt. Jag orkade inte träna under veckan och jag avbokade pass på pass. Min energi gick åt till jobbet och när jag kom hem fanns inte tillräckligt mycket kvar för att jag skulle orka resa mig från soffan. Jag sov och sov och sen sov jag lite till.

Jag har sagt att motivation kommer inte...motivation skapas. Nu vet jag vad som händer när kropp o själ inte har styrka att skapa motivation.

Jag lyckades samla ihop tillräckligt med kraft för att släpa iväg kroppen på passet. När jag kommer in i salen är det som om nån slänger en stor blöt filt över mig. Svart energi som åt upp min egen. Jag hade inte några egna reserver och blev dränerad på sekunder. Jag satte mig ner och försökte andas lugnt, det funkade inte. Jag lämnade salen och satte mig utanför tills jag i sista minuten gick in och började passet. Det fanns inget klipp eller kraft i mina rörelser och jag kände att kroppen säckade ihop. Tog lite druvsocker och försökte fortsätta. Men när jag känner tårarna rinna nerför kinderna insåg jag att jag borde inte vara där. Jag körde på reservkraftens reservkraft. Så jag lämnade salen. Satte mig i omklädningsrummet med ansiktet i handduken. Samlade mig och åkte hem.

Har funderat över vad jag ska göra med träningen. Ska jag vänta ut svackan, låsa kortet eller kanske säga upp medlemsskapet. Är det träning jag behöver eller behöver jag vila och sköna bad i bubbelbadet. Jag tar inga beslut nu...måste bli stark först.

Jag vet iaf hur jag reagerar i möten med energitjuvar. Jag blir obekväm och skruvar på mig. Hela mitt inre är oroligt. Jag försvinner in i min värld för att skydda själen. Fortfarande kontaktbar men inte närvarande. Upptäckte också att nån som vanligtvis ger så otroligt mycket energi i vissa situationer kan bli en energitjuv.

Under hela tiden det varit motvind har jag kämpat och försökt. När jag märkt att något inte funkar har jag omgrupperat och tagit ut en ny riktning. Jag har kämpat o kämpat men nu har jag kommit till vägs ände. Jag orkar inte längre. Jag ger upp.

Dag 11

Dag 11 i helvetets förgård. Sockerabstinensen hittills har varit fruktansvärt jobbig. Jag drabbades av apati och slöhet.
Tur då att jag hör röster i huvudet som talar om för mig att jag är stark och klarar av att låta bli kakor o godis. - Ann, socker är ajaj. Bra med röster ibland.

Men idag är också första dagen jag känt mig pigg och idag har abstinensen varit mindre. Nu hoppas jag att det vänder.

Rösten i huvudet säger - Du klarar det. Älskar rösten i huvudet :)

Läkarbesök och dubbla kb-pass

Idag var det dags för läkarbesök på Endokrin - och diabetescentrum på sjukhuset.
Nu för tiden finns det möjlighet att skicka in en egen vårdbegäran, allså få en remiss utan att gå genom en vårdcentral. Efter att få hört för sjuttioelfte gången av min diabetessköterska -Vi tar och avvaktar, hade jag får nog. Skickade en begäran och fick en tid.

Så idag träffade jag doktor Hanna och för första gången kändes det som om någon lyssnade på mig. Hon frågade rätt frågor och fler och fler symptom kom fram. Även såna som jag inte tänkt på, utan som bara funnits där som en del av vardagen. Hon tog sig tid och pratade med mig på ett sätt som ingen av doktorerna eller diabetessköterskan på vårdcentralen gjort. Jag var visst ett intressant fall och hon skulle prata med sin chef om mig och om jag behöver fler prover än de som jag nu ska ta. Proverna jag tog förra veckan var bra och långtidssockret hade sjunkigt, glädjande nog. Så nu ska jag ta fler prover som löper över tre dagar.

Enligt doktor Hanna så behövs det en timmes motion per dag om jag vill gå ner i vikt. För att bibehålla vikten räcker det med 30min per dag.
Ensam är stark drog igång igår med ett Bodybalance pass. Idag körde jag ett eget kettlebellpass på 30 min. Kom hem och såg att jag fortfarande hade tid att åka till Färjestad för ytterligare ett pass, 45 min. Bestämde mig för att åka iväg, eftersom jag behöver en timmes motion per dag. Det var det jobbigaste pass jag varit på någon gång, men gud va kul det var. Ett riktigt bra upplägg. Benen darrade ordentligt när jag ner för trappan på gymmet till bilen. Tror inte den träningsvärken blir att leka med imorgon.

Idag märkte jag det som jag pratade om igår...Motivation kommer inte...den får man skapa.
Det är det jag försöker med i Ensam är stark. Även om det är motigt så tar jag mig i kragen och genomför ett träningspass. Kettlebell är ett jättebra ensampass, mycket roligare och effektivare än gymmet. Det handlar också om att inte förlita mig på andra, det här måste jag göra själv, får jag sällskap så är det bara roligt, men jag gör det här på mina villkor. Jag kommer aldrig mer att be om hjälp med träningen, läxa nr 1. Så jag kör på, det får bära eller brista. Ska bli spännande att se hur mycket kroppen pallar med.

Första dagen

Idag drar jag igång ENSAM ÄR STARK. Jag har satt mina mål och får se hur långt jag når under april.

Starten var inte den bästa. Det började redan igår då jag helt enkelt inte orkade hålla mig vaken mer än nån timme åt gången. Somnade så fort jag satte mig ner. Under en av mina vakna stunder tog jag en promenad i det vackra vädret, kom hem och skulle se på hockeyn. Somnade som en stock och vaknade inte förrän efter 19-tiden. Det fortsatte idag och jag ville inte och orkade inte gå upp ur sängen, utan jag låg och drog mig länge. Helt apatisk. Gick ut i solen och satt där i nån timme innan jag åkte till gymmet.

Idag provade jag och Lollo Bodybalance. Det fanns rörelser i passet som jag verkligen behöver för smidighet och balans och det fanns rörelser som var för påfrestande för axel och handleder. Jag trodde det skulle vara ett myspass lite avslappnade så där. Oj så fel jag hade, det var riktigt jobbigt. Hur konstigt det än låter så är Kettlebell mer skonsamt för min kropp än Bodybalance. Kettlebell behärskar jag ganska bra och vet vilka rörelser som inte kroppen tycker om och har tillräckligt med kunskap för att byta ut rörelser som inte är bra för mig. Den kunskapen har jag inte i Bodybalance passet. 

Jag kommer att köra Kettlebell, jag tycker det ger bra resultat ganska snabbt. Jag kör ett program jag gjort själv och kommer att testa ett program jag fått som jag gjort några mindre förändringar i. Ska försöka köra Kb 2-3 gånger i veckan. Vill också testa nåt nytt, men vet inte vad än. Kör säkert nåt spinningpass också. 

Det svåra blir nog att masa sig till gymmet när lusten inte finns där. Men jag har märkt en sak...

Motivation kommer inte bara utan motivation måste skapas ibland. När det är tungt får inte den lille elake på axeln, som tycker det är ok att stanna hemma, vinna. Då gäller det att borra ner huvudet och köra ändå.

Därför att Ensam är stark