Ont i ryggen

Nytt besök hos doktorn idag. Den 4:e i ordningen. En dansk den här gången, hade lite problem med språket. Han klämde och kände lite och kom fram till att jag har ont i ryggen och att mina problem på framsidan av kroppen kommer därifrån. Jag kan faktiskt hålla med honom. För jag har haft ont i ländryggen och ner över höger skinka. Kan ha blivit en snedbelastning. Jag har hela tiden trott att massage skulle hjälpa men det har inte gjort det. Han började prata om motion. Spinning visste han inte vad det var. Däremot pratade han om simning och sen kom det in några delfiner på nåt sätt. Förstod inte riktigt vad han menade.

Han frågade om jag ätit några värktabletter, det har jag inte gjort. Det tyckte han tydligen att jag skulle ändra på och skrev ut massor av piller.

400 st Alvedon forte 1 gr. Värktablett som är dubbelt så stark som den receptfria.

100 st Paraflex. Muskelavslappnande.

400 st Tradolan. Kallas även tralala piller för man blir lite go i huvudet av dem. Morfinliknande och beroendeframkallande, används även som en drog bland ungdomar.

Nu kommer jag bli gött avslappnad, lite smådrogad. Jag kommer att ha ont men är för borta för att fatta det. Danskar är generösa människor.

Ledsen och tacksam

Jag är ledsen....
för jag börjar bli less att läkarna inte hittar vad som är fel. Att jag blir skickad fram och tillbaka mellan olika läkare, 4 st hittills, remisser glöms att skickas och möten ställs in.

Jag är ledsen....
att jag inte orkar träna som jag vill. Jag vet inte om träning förvärrar vad det nu är jag har eller om det är bra. Så jag har börjat tröstäta och gått upp i vikt. Jag känner mig uppsvälld och plufsig.

Jag är ledsen....
långt in i själen och djupt in i hjärtat när en vän sårar mig. Får mig att känna mig betydelselös.

Jag är tacksam....
att det går att få sjukvård och att det finns frikort.

Jag är tacksam....
för den lilla mängden träning jag trots allt får. Att jag inte längre mår så illa och har kväljningar utan orkar äta.

Jag är tacksam....
för min familj och mina vänner. De är mina klart lysande stjärnor. De gör livet ljusare.
De är Mina Människor.

Allt är inte rosaskimrande och allt är inte nattsvart. Bara jag försöker tänka positivt.

Jag är den jag är

Jag har grubblat och funderat mycket den senaste veckan. Efter att jag fick reda på att de tycker jag är för social på jobbet. Jag fick en etikett på mig och jag duger inte som jag är. Vad som fick mig att fundera i andra banor var en låt med Kapten Röd - Ju mer dom spottar.  Tack för att jag blev ledd i rätt riktning.

Nertryckare finns alldeles för gott om

Suddasuddasuddasudda bort dom

Jag har märkt att de flesta på jobbet har fått en etikett. För social, för grinig, för initiavrik. På samma sätt som mobbare sätter etiketter och säger  - Du duger inte som du är, blir vi dömda om vi inte passar in i deras kriterier, vilka det nu är. 

Men vet ni vad.... Jag duger precis som jag är, jag är fantastisk. Jag är hellre för social och bryr mig om människor. Ser dem och pratar med dem än blir en skugga av min personlighet bara för att en grupp människor anser att jag gör nåt fel. Jag är hellre mig själv fullt ut än att jag lyssnar på de som vill trycka ner min personlighet.

För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?

Tänk i andra banor, jag ber dig!

Att de inte kan se vilken insats vi för sociala gör för stämningen på jobbet är bara för sorgligt. Vi behöver allt positivt vi kan få nu när det är turbulent. För den fula verkligheten är jobbig ibland. 

Ställ in ditt sikte på nåt positivt

För något ryggbitande har vi ingen tid

Brudarna gillade inte mitt nya jag och jag tyckte inte heller om den nya Ann. Så för att jag ska tycka om mig så tänker jag inte ändra mig. Jag är fantastisk precis som jag är och det tycker de som räknas också.

Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar

Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Jag är den jag är och så länge jag har människor som älskar mig för den jag är kommer jag aldrig att ändra mig för människor som inte räknas, bara för att jag inte passar in i deras mall.

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar

Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma

Så en gång till så alla vet om det. Jag är fantastisk, jag tycker om den jag är och framförallt  jag är mig själv. På gott och på ont.

Nej en god vän går först

Dom finns vid din sida när sommar blir höst

Alla Helgona kväll

Vi var på kyrkogården och tände ljus för våra änglar. Det är en speciell känsla att vara på kyrkogården när det är mörkt och alla ljus brinner. Alla helgona är en dag att tänka lite extra på våra änglar och en dag att vara tacksam för livet.
En mysig Alla helgona kväll tillsammans med de som får mig att må bra. Tacksam för Mina Människor där jag kan få vara mig själv. Där jag känner mig trygg och älskad. Utan dessa underbara människor skulle mitt liv vara fattigt. De är ljuset i mörkret.

Ett leende

Igår var det äntligen dags för datortomografin. Jag förberedde mig med böcker och fulladdad mobil. Jag visste att det skulle bli långdraget. Under två timmar skulle jag dricka 1 liter kontrastvätska. Såg inte fram mot det, förra gången för 9 år sen smakade den lakrits. 1 liter lakritsvatten...neeeej det är inte gott. Som tur är så går läkekonsten framåt, en nästan helt smaklös vätska.

Så jag fördrev tiden i väntrummet. Tittade på TV, läste, pillade på mobilen och pratade med kvinnan i stolen bredvid mig. Återigen fick jag bevis på att livet är skört och inget vi kan ta för givet. Livet är här och livet är nu. Jag hoppas att jag kan behålla en glad, positiv attityd till livet. Trots att det ibland är 1 steg fram och 2 steg bak. Det finns alltid de som vill trycka ner mig. Men det säger väl ofta mer om dem än om mig.

När jag druckit nästan hela litern med kontrast kände jag värken komma smygande i både huvud och kropp. Själva röntgen gick fort. Fram och tillbaka några gånger i en stor maskin. Här fick jag mer kontrast rakt in i blodet. Det var en otäck känsla när den spred sig och hela kroppen kändes som om den brann. Efteråt satt jag ner i väntrummet och pratade lite mer med kvinnan i stolen bredvid.
- Vilket fint hår du har, sa hon. Jag har precis fått tillbaka mitt efter cellgifterna, men nu kommer jag att tappa det igen. Hur får du ditt att stå upp så där snyggt. Så vi pratade hårvård ett tag och jag hoppas jag hade fått henne att tänka på något annat en kort stund. Små vänliga ord till främlingar kan betyda så mycket. Ett leende kan vara just det de behöver just precis då. För ingen av oss vet hur andra mår, deras historia. Så det de kanske behöver när de känner sig ensamma och rädda i ett väntrum på sjukhuset är att någon ser dem, ler mot dem och säger - Hej.