Samvetskval :(

Jag har börjat studera till läkarsekreterare och har varit praktik, LIA, i två veckor. Nu har jag ett stort dilemma som verkligen ger mig samvetskval. Jag har en hemtenta i kommunikation som ska vara inlämnad på torsdag. Här ska jag redogöra för samtal från min praktik. Samtal mellan tex mig och patienter, avidentifierad utan namn och personnummer. Mitt problem gäller sekretessen. Söker jag vård vill jag inte att det pratas om mig på byn även om det är avidentifierat. Jag vill inte att mina samtal med vårdpersonal kommer ut. Jag vill kunna känna mig trygg att det som sägs stannar hos vårdgivaren. Nu vet jag att det finns sladdertackor så jag litar inte på att det är så i riktiga livet. Det får stå för andra. Jag kan bara se till att jag inte läser journaler som jag inte är behörig att läsa eller att prata om vad som händer på jobbet.

Vi har pratat om sekretess på skolan och hur viktig den är. Vi får inte läsa journaler som vi inte har behörighet till, jag får inte ens läsa min egen. Vi får inte nämna att vi sett vänner och bekanta på vårdcentralen. Det är inte lämpligt att hälsa på patienter som jag möter på stan. Vi har sett filmer och pratat om hur viktigt allt detta är. Men sen så är det helt ok att berätta vad som sägs mellan mig och patienter bara jag inte berättar vem det är. Två lärare ser alltså inget konstigt i att, som jag ser det, bryta sekretessen. Jag mailade huvudläraren med mina frågor och får då till svar att det är helt ok och hon antar att det bara är kommunikationsläraren som ska läsa den. Hur kan jag vara säker på det? Så om det är ok att skriva om olika situationer i en tenta så måste det också vara ok att stå på torget och skrika ut allt i en megafon, eller hur? För det finns väl inget som heter lite sekretess, det är ju som att vara lite gravid.

Så för att bli godkänd måste jag gå mot mitt samvete och skriva om samtal jag haft med patienter. Jag ska redogöra för vilka de är, hur de tycker och tänker, vad som sagts och enligt mig bryta sekretessen. För jag anser att det som har sagts på vårdcentralen under min LIA ska stanna på vårdcentralen, så ser det ut i min värld.

Sista natten med gänget

Så är brevterminalen stängd. Sorteringen är nerlagd och allt är flyttat till Hallsberg. En del av mina kollegor följde med dit, några studerar eller har fått nytt jobb och många går ut i arbetslöshet. De som varit med ända till slutet har gjort ett fantastiskt jobb. Kämpat ända in i kaklet.

Igår var det avslutningsfest med mat, underhållning och dans. Sista natten med gänget innan vi går vidare mot nya äventyr. Mitt nya äventyr har redan börjat. Det var så många som jag inte hann prata med och så många jag inte kommer att träffa igen. Men mina 5 år på terminalen har för det mesta varit bra. Den bästa perioden var när vårt gäng jobbade som biträden. Vi var hur många som helst som hade samma sjuka humor och vi hade sanslöst kul varje pass. Den tiden var bland det bästa i mitt yrkesliv och jag har jobbat länge. Jag kommer ihåg hur vi satt ute en av sommarens sista sköna kvällar. Vi var mellan 15 och 20 biträden och vi åt Tonys kladdkaka. Den bästa kladdkaka jag någonsin ätit. Jag kommer att sakna "mitt" gäng.
Det sista chefen sa till mig var att jag inte ska glömma att vara kreativ. Jag var tvungen att lova honom det. Sen log han lite och sa - Du och jag och sopskyffeln :)

Ett kapitel i boken om Ann är slut. Ett kapitel som innehåller många sköna människor och många skratt men även lite ilska och sorg. Sista natten med gänget kom och gick och nu är det ett minne. Ett vackert minne.