Skitprat

Det här är något som många skulle ta till sig.

I antikens Grekland hade Sokrates rykte om sig att hålla kunskapen högt.
En dag kom en bekant för att träffa den store filosofen och sa: "Vet du vad jag har hört om din vän?"
"Vänta lite," svarade Sokrates. "Innan du pratar med mig om min vän, kan det vara bra att ta en stund och filtrera vad du ska säga. Det är därför jag kallar det tredubbla filtertestet.

Det första filtret är Sanningen. Är du helt säker på att vad du håller på att berätta om min vän är sant? ""Ja…. nej", sade mannen, " jag har faktiskt bara hört talas om det och …"
"Okej," sade Sokrates. "Så du vet inte riktigt om det är sant eller inte.

Nu ska vi prova andra filtret, filtret av godhet. Är det som du håller på att berätta om min vän något gott?"
"Uhmm, nej, tvärtom …"
"Så," Sokrates fortsatte, "du vill berätta något hemskt om min vän, men du är inte säker på att det är sant.

Du kan dock fortfarande klara provet eftersom det finns ett filter till, filtret användbarhet. Kommer det du vill berätta för mig om min vän att vara till nytta för mig? "
"Nej, egentligen inte."

"Tja", avslutade Sokrates, "om det du vill berätta är varken sant eller bra, eller ens användbart, varför berätta det för mig överhuvudtaget?"

Vänskap

Vänskap för mig är något heligt. Inget jag tar lätt på. Det är också något som jag ofta funderar över.

Jag delar in människor i olika kategorier.
De jag inte känner och som jag helt ärligt inte bryr mig om.
Såna människor som jag vet vilka de är men som jag inte skulle pissa på om de så brann.
Ytligt bekanta, bekanta, kompisar, vänner och Mina Människor.

De första kategorierna är helt ointressanta för mig. Ytligt bekanta och bekanta tar inte heller upp speciellt mycket av min tid. Det är när jag börjar närma mig kompisar som det börjar bli intressant. Jag kanske inte umgås med dem så mycket. Det är de som jag tycker om att prata med och ha kul med när vi träffas på den gemensamma sociala ytan.

Vänner kommer närmare mitt hjärta. Här finns ett band mellan oss och jag kan vara mig själv och vet att jag är omtyckt.

Men de som kommer allra längst in, som jag älskar över allt annat är Mina Människor. Jag litar på dem till 100% och inget jag berättar förs vidare. Jag kan ringa till dem vilken tid som helst på dygnet och vet att de skulle finnas där för mig. Jag kan be om vad som helst och vet att de hjälper mig om de kan. Det är de här människorna som jag skulle ge min ena njure till utan att de skulle behöva be mig. Mina Människor skulle aldrig svika mig och jag skulle inte svika dem.
Ända hit är det väldigt få jag släpper in. Här finns familjen och mina vänner sen 30år tillbaka som är som min familj. Det är nog omöjligt att släppa in någon ny, för det är så mycket som ska stämma. Det som binder oss samman är att vi älskar varann och att den djupa vänskapen är ömsesidig. Vi gör allt för varann. Närhelst någon behöver hjälp så finns vi där. Jag vet detta i mitt hjärta och det gör mig trygg. Mina Människor är det viktigaste i mitt liv, utan dem är jag inget.
Jag älskar er ❤