Julen är en känsla

Läste idag ett citat som stämmer hur jag känner det.
Julen är inte en högtid.....den är en känsla.
Beskriver så bra mina känslor inför julen eller påsken eller midsommar men även nyår. Jag bryr mig inte om ifall Jesus föddes, dog eller uppstod. Eller något annat de påstår han har gjort. Religion är helt ointressant. Men så är jag ju en hedning också. Det enda jag vill tro på är änglar som finns där och skyddar mig och vakar över mig. Som alltid har sina vingar runt mig och mina älskade.

Nej, julen och andra högtider är mer en känsla. Julen ger alltid den där varma, mysiga känslan. Oftast ingen stress, för jag brukar planera ganska bra. Veckorna som leder fram till jul är fulla av mysigheter. Julfest på jobbet...julbord med familjen...massage..klippning...teater. Packa julklappar i fina paket...göra julkort.... laga julmat ja listan kan göras lång med kuligheter. Grejen är att jag gör det som är kul. Är det nåt som är tråkigt eller känns som ett tvång...struntar jag bara i det. Det kan vara olika saker från år till år.

Julafton skall alltid firas med Göran, pappa, Nina, Johan och alla barnen. Johans mamma och hans syster med familj. Vi ska dricka glögg, äta god mat och stoppa oss fulla av sötsaker. Julklapparna ska delas ut och sen leker vi med barnens klappar. Singstar och wii var höjdarklappar.

Ibland brukar jag sitta och betrakta min familj. Höra dem småprata med varann. Känna hur den varma goa känslan sprider sig i kroppen. Vara så tacksam att jag har dem och hur mycket jag älskar dem. Jag tänker på mina änglar. De som finns med mig varje dag.
Vi som har älskade i våra liv....vi är rika. Så för mig är julen är en känsla.

Utvärdering vecka 3

3 veckor med LCHF och det känns mer och mer som en diet och inte som en livsstilsförändring. Den är tråkig och allt fett står mig upp i halsen. Däremot mår jag väldigt bra av att inte äta kolhydrater. Jag känner mig aldrig äckelmätt. Har energi och ingen halsbränna. Men kan inte tänka mig att leva utan baguetter, färskpotatis och ris. Det godaste som finns är hemgjord vaniljglass. Men det är massor av socker i det....tyvärr.

På nåt sätt verkar det som jag har svårt att gå ner i vikt. Fettcellerna har hullingar och klamrar sig fast. När jag körde spinning som mest mellan 2 och 4 gånger i veckan sa alla att jag kommer att rasa i vikt. Ja...tjena inte direkt. Då sa alla att jag fått muskler istället och muskler väger mer än fett. NEJ så fel.... 1kg muskler och 1 kg fett väger precis lika mycket...de tar bara olika mycket plats. Så jag har fått höra att jag ser mindre ut. Jag ser det inte själv. Men samtidigt som jag känner att jag fått mer muskler känns det som om fluffet bara flyttas utåt...inte försvinner. Den här veckan har jag känt mig plufsig. Trodde att jag gått upp...men det visade sig att jag gått ner 0.4 kg (wow) och minskat 1 cm lite här och där.

Med LCHF sas det att jag kommer att rasa i vikt. 2.5 kg på 3 veckor kallar jag inte för att rasa. Speciellt som jag misstänker att det är mest vatten jag gått ner.
Jag ger det några veckor till så får vi se om det händer nåt.
För det här är fruktansvärt tråkigt.

1:a Advent

1:a Advent och vinterstormen viner runt huset. Men inne i stugan är det varmt och ombonat. Adventsstakarna och adventsstjärnorna är på plats. I ljusstakarna fladdrar värmeljusens varma sken. Glöggen värmer gott i kroppen. En av årets mysigaste dagar.

Igår var det familjemys hos älskade lilla systern. Hon och Dennis hade födelsedagskalas. Slarvade lite med sockret och tog en tunn skiva tårta och 3 chokladpraliner. Men....men så är det ibland. Måste få slarva ibland.

Nu är det dags att pyssla om mig lite. Naglarna ska få ny färg. Funderar på blått....eller kanske rosa eller varför inte orange....hmmmm.... svårt val. Å det var dagens I-lands problem :)

Kram

Ont i ryggen :(

Fredagkväll och jag är för en gångs skull inte på posten och fredagsmyser. Fast det är inte självvalt. Jag är inkletad i linement, har en värmekudde i ryggslutet och diverse droger i kroppen.

Ja....nu är det inte så farligt som det låter. Det knäckte till lite i ryggen igår när jag böjde mig fram lite lätt och plockade upp ett lock till en smurf. Så himla dumt. Locket är ju inte ens tungt. Hade varit skillnad om jag lyft en tung smurf. Men nej da....inte Ann inte. Kan jag klämma mig på stepbrädor och tumstockar få en skalpell i foten, bli bränd av en brännmanet på greklandssemestern (där det inte ens finns maneter), trilla ner i ett hål och stuka foten så varför inte få ryggknäck av ett lock. Jag har bara lite otur ibland.

Som tur var jobbade Stefan min massör så han kunde få ordning på det värsta. Låg på massagebordet och pep och kved som en liten fågel när han träffade de ömma ställena. Sen halvsatt jag på en stol vid fladdret (där vi tar ut all post som inte kan köras i maskinerna). Jag tycker att figurstansade tomtar borde förbjudas. Nåja iallafall så lyfte Tony smurferna åt mig så jag slapp det. Härligt med hjälpsamma arbetskamrater.

Nu är det inte så synd om mig. Jag har inte jätte ont. Jag kan gå med lite problem. Isciasnerven ligger nog ikläm för det strålar ut i högerbenet. Men det är inte ryggskott. Tyckte bara det var onödigt att påfresta ryggen med tunga lyft och konstiga arbetsställningar. Lite vila och jag är snart tillbaka. Nu får jag ju fredagsmysa med Göran istället. Har inte hänt så ofta de senaste månaderna.

Jag hade däremot sett fram mot lite träning i helgen. Men det är bara att gilla läget. Får ta träningen på måndag igen. Med veckans bästa pass 75 min spinning med Håkan.
Det ska vara mer än lite ryggont för att jag ska missa det. Stönig som en blå gris.

Trevlig helg allihop!!!!!

Arbetsförmedlingen

Är nu helt tömd på energi. Har varit på besök på Arbetsförmedlingen. Jag skulle på vägledning tyckte min förmedlare. Alltså ta reda på vad jag vill bli när jag blir stor. En person före mig i kön. Väntetid 1 timme. Tur att wordfued och fb finns. Vägledaren tyckte jag skulle utbilda mig. Helst till ett tekniskt yrke som jag är totalt ointresserad av. Efter 20 min fattade hon att jag inte var intresserad. Eller jag trodde det ialla fall. Hon sa att det inte verkade som jag var intresserad av utbildning utan vill ha ett jobb. Så vi gick vidare och pratade om jobb. Jag var tydlig med att jag vill inte jobba inom vård. skola och omsorg. Å människan föreslår att jag ska utbilda mig till behandlingsassistent. Jag blir så trött. Så vi kom fram till efter 30 min att jag vill ha ett jobb. Eftersom min förmedlare inte tycker att mina 3 jobb är riktiga jobb.
Så nu sitter jag här i lunchrummet på mitt oriktiga jobb och ska göra ett 6 timmars pass. Totalt dränerad på energi. Å jag vill ha choklad.

Mammografi

Jag är glad att landstinget erbjuder mig mammografi och cellprov för en billig peng. Idag var det dags för mammografi. Tänk om hela sjukvården var lika effektiv. Skulle vara där 16.25. När klockan slog det hade jag blivit röntgad, satt på mig kläderna gått ut från sjukhuset och satt i bilen på väg ner mot stan. Otroligt smidigt. Sånt betalar jag gärna skatt för. Det är allt slöseri som jag blir trött på.
Nu får vi hoppas att männen får chans till prostata undersökning. Jag tycker det är lika viktigt som mammografi.

Känner att jag skulle behöva utnyttja sjukvården lite till. Inflammationen i handleden blir värre och värre. Det enda som hjälper är en cortisonspruta. Å den är jag rädd för, det är därför jag drar mig för att gå dit. Så fort.doktorn nämner cortison blir jag kallsvettig. Inte nog med att nålen ska in..den ska rota runt där inne också. Inte bara på ett ställe utan gärna på 2-3 st andra ställen. Det är en fruktansvärd smärta...men den slutar inte där...smärtan fortsätter i flera dar.
Så om det finns nån som vill hålla Knyttet i handen när hon vågar gå dit och få sprutan så är du varmt välkommen.

Utvärdering vecka 2

Vecka 2 med LCHF har gått riktigt bra. Midja -2 cm, mage -1 cm. Vikten är oförändrad.
Jag saknar inte kolhydrater till maten. Men jag saknar smörgås till frukost. Det är det enda som jag inte tröttnar på. Ägg i alla dess variationer växer i munnen. Turkisk yoghurt och hallon står mig upp i halsen. Jag vet inte vad jag ska äta till frukost som jag står ut med. Sen saknar jag socker....speciellt kakor till kaffet. Kexchoklad...saltlakrits...Riesenkola..ostkrokar.....chips.....jag kan fortsätta så listan blir riktigt lång.
Men eftersom jag är stönig så håller jag mig från det.
En utmaning var att gå på restaurang. Där är det lätt att strunta i allt och beställa in potatisgratäng. Men jag tänkte till och tog extra sallad på fredag och wokade grönsaker på lördag. Så det funkar på restaurang också. Bara jag vill. Fast jag valde och ta några Baccardi breezers till bowlingen. Sött som tusan men lite kul måste kickan få ha.

Idag var det spinning. Det var tungt att fokusera. Kände när jag satt i omklädningsrummet att det tog emot. Tänkte...gud va jobbigt det är....jag orkar inte. Bara jag inte är på väg in i en svacka. Har haft såna förr och de är inte roliga. När jag blir helt apatisk och inte orkar ta mig för nåt. Jag som har tränat så bra sen i somras. Vill inte förstöra det med att bli omotiverad igen. Jag som hade så tokmycket energi förra måndagen. Jag hoppas att det bara är en dålig träningsdag. Måste få ha såna ibland.

Jag kanske håller på att få nån skit. Fryser och fick ont i huvud och hals efter passet. Ligger nu nerbäddad i soffan under filten. Fast näää...jag har inte tid att bli sjuk. Jag har för mycket att göra.
Men jag är rädd för svackan...vill inte att den kommer och om den gör det. Orkar jag motivera mig. Då är det tur att jag har mina träningskamrater. Att ha nån som tar mig i kragen och släpar in mig på gymmet. Kan vara bra att ha.

Världen krymper

Jag tycker verkligen om Facebook.  Så lätt att få kontakt med vänner från förr. Men även nya vänner. Mycket lättare att hålla kontakten med ett meddelande än att ringa. Ikväll träffade jag 3 tjejer från förr. Vi började lekis i Fagerås tillsammans och följdes åt upp till nian. Efter det gick vi åt olika håll. Jag fick nya vänner i gymnasiet. Så det dröjde sisådär 10 år innan vi träffades på en klassträff. Så ikväll så hade det gått ytterligare ca 15 år. Visst har vi setts helt kort nån enstaka gång på stan. Men det är allt. Så ikväll träffades vi och åt middag. Det var sanslöst kul. Skrattade så tårarna rann. Tiden bara rann iväg och vips så ville restaurangen stänga.

Jag bara älskar att världen krymper. Idag är det så lätt att hålla kontakten med människor långt bort. Få nya vänner från andra delar av världen. Resa till andra länder är inte ett jätteprojekt längre. Det är lika lätt att åka till London som till Stockholm. Vilken tur...jag som älskar London. Min stad.
Tänk om allt detta funnits när jag var 20. Wow. Jag skulle ha gjort världen osäker :)

Morgonkramar

Jag tycker inte om mornar. Så när klockan ringer 04.45 och jag har sovit 3 timmar är jag ingen pigg kicka. Händer det två dar i rad då är jag en trött och mindre glad kicka. Lägg till ett möte på AF också och energin är som bortblåst.
Men att komma in på jobbet och möta Carro på väg hem, få ett stort leende och en låååång bamsekram, det kan få den tröttaste Ann att få energi. Sen kommer Lotta 10 steg bakom med ett stort leende och skriker när hon får se mig. Gud..va stark du är..vad du är duktigt. Å jag får en ny underbar morgonkram.
Springer som en skållad råtta på jobbet och på eftermiddagen har energin tagit slut. Då helt plötsligt står underbara Madde där med ett stort leende och en jättekram. Det är gött att leva. Även med tidiga mornar. Så på kvällen firade jag. Syndade med kladdkaka lchf style. Bara därför att jag kan och att livet är gött.

Utvärdering vecka 1

En vecka utan kolhydrater och socker om jag inte räknar smörgåstårtan igår. Å det gör jag inte. Jag har ett selektivt minne.
Det har gått hur bra som helst. Inget sötsug vilket förvånar mig. Inga problem heller att hitta alternativ till kolhydraterna. Fast det är mest Görans förtjänst eftersom han lagar maten.

Resultatet efter en vecka är att bysten, midjan och vaden har minskat 1 cm var. Vågen visar -2 kg troligtvis är det vatten som försvunnit.
Men den största vinsten upplevde jag idag på spinningen. 75 minuter kändes som uppvärmning. Musklerna orkade hur mycket som helst. Kroppen var urstark. Glädjen sprudlade. Under flera veckor har jag fått kämpa för att få upp pulsen. Vid 88% har det varit som att gå rätt in i en vägg. Idag kom jag upp i 90% utan problem. Blev förvånad att jag kom dit upp så lätt utan att ta ut mig helt. Vilken WOW känsla. SpinningHåkans pass är alltid lika inspirerande och när de är fullsatta så bubblar det av energi i rummet. Har nog aldrig upplevt ett så bra pass. Både för kroppen och själen.
Så nu kör jag på några veckor till. Det här kommer att gå bra :)

Familjen på besök

Varför säger alla att det är skönt med massage. Det är INTE skönt eller behagligt på nåt sätt. Det gör ont i varenda muskel hela tiden. Efter en timme av smärta vill jag hoppa av bänken och ge massören en snyting. Men jag måste väl behärska mig.

Hade en ny mysig dag med de nära och kära som var här och åt smörgåstårta. Ja...jag åt smörgåstårta. Men det var så där gott. Kunde ha ätit nåt annat istället. Men jag höll mig iallafall från sötsakerna. Bakade en kladdkaka lchf-style. Den kunde lika gärna ha kvittat. Kväljande, fet chokladsmak. Äckligt. Konstigt jag som älskar choklad. Kände smaken i flera timmar...icki.
Har problem med frukostarna också. Den växer i mun och jag får rysningar och kväljningar. Har inte hittat rätt där än.

Nåja...det viktigaste var att familjen var här. Brottades med Theo. Försökte prata med de enstaviga tonåringarna :)
Men det var en härlig känsla att höra familjen småprata i bakgrunden när vi fixade kaffet.

Det sämsta som hänt den här helgen är att jag fått en spricka i en nagel. Får väl ta och köpa nagellim. Problem löst :)

Kramar

Unna mig!!!

Sov länge. Älskar att sova länge på mornarna. Äta frukost i lugn och ro njuta av morgonen.
Tog en snabb sväng förbi stallbacken för att hämta systern. Sen var det Unna mig! mässa. Strosade runt bland utställarna. Jag är nu en Odd Molly f...a :)
Föreläsning med Ann Söderlund om att unna sig saker. Lyssnade på Göran Samuelsson från Packmopedsturnen. Hängde med på SATS zumba pass. Men det var lite trångt mellan stolsraderna.

Det bästa med mässan var att jag fick umgås med Nina. Rena rama lyxen.

Jag unnar mig gärna olika saker. Lyxar till tillvaron. Försöker njuta av livet. Ansiktsbehandlingar, massage, träning, vänner, resor ja allt som får mig att må bra. Lyx behöver inte vara dyrt, det kan tom vara gratis. Det kan vara att sitta en varm sommarkväll och känna doften av nyklippt gräs. Hitta ett perfekt svampställe. Komma hem efter en lång arbetsdag och brasan är tänd, känna doften av levande ljus och få krypa upp i soffan. Det kan också vara att unna sig nåt litet som livar upp dagen. För mig är det just nu nagellack. Färglada naglar piggar upp i höstmörkret. Färgglatt förresten mitt senaste nagellack är svart. Får se om jag tycker om det.
Lyx kan också vara svindyrt. Men då handlar det ofta om prylar. Jag vill inte ha prylar. De tynger ner. Jag vill äga så lite som möjligt. Fast om nån råkar ha Koh-i-Noor eller ett Fabergé ägg som bara ligger och skräpar. Skulle jag ju inte säga nej.



Men den största lyx för mig är att umgås med människor jag tycker om. Familj och vänner. De mjuka värdena i livet. Precis som ikväll äta mat tillsammans med Göran, Marita, Urban och tvillingarna. Sitta och töla till småtimmarna. Se Urban som mår så bra efter operationen. Vara så tacksam att allt har gått bra. Det är ett magiskt mirakel. Ren och skär lyx. Vara på ett riktigt bra spinningpass och helt plötsligt kryper den där underbara lyckokänslan in i kroppen. Den som får mig att le och sjunga. Underbar lyx.
Lyx kan också vara nåt så enkelt som en ballong. Eller som Nalle Puh säger.

Stönig som en blå gris

Hade en halvledig dag. Äntligen behövde jag inte gå upp tidigt på morgonen. Men blev ändå lite chockad att klockan var 11 när jag vaknade. Hade tänkt städa men orkade inte masa mig upp ur soffan. Äsch dammråttorna finns kvar imorgon också. De flyttar ingenstans.

Syster yster vill att jag korrläser hennes C-uppsats. Kolla stavfel och meningsbyggnad. Är lite ringrostig men jag är visst den enda som är tillräckligt nitisk och gnällig. Måste göra en mental notering att ge beröm när nåt är bra. :)

Blev också nåt otroligt godissugen. Men eftersom jag är stönig som en blå gris fick jag döva suget med kaffe. Har jag bestämt mig för nåt kan jag bli lite extrem. Men det gäller för mig hålla en linje för att klara det. Inte ge efter i första taget. Istället för att sitta kvar i soffan så åkte jag till SATS. Tog ett styrkepass. Trodde att musklerna skulle vara trötta. För det var jobbigt att gå uppför trapporna till gymmet. Men så fanns de gulliga tjejerna i repan och log och pratade lite. Alltid lika trevligt att komma dit. Jag trivs verkligen på SATS Färjestad. Träningspasset gick jättebra och jag kände mig urstark.
 
Jag brukar fredagsmysa på Posten. Idag var jag där igen. Fast utan fredagsmys den här gången. Avstod från popcornen som finns där och paradischokladen som min lagledare hade med sig. Kände mig riktigt duktig. Här kom den blå grisen fram igen.

Den här livsstilen kräver ganska mycket. Vad gör jag när jag blir bortbjuden? Som imorgon kväll när vi ska till Marita och Urban på lasagne. Jag sa att jag tar med en egen sallad. Så allt går att fixa med lite vilje. Det gäller att värdarna har förståelse bara. Inte alla som har det. Men La Familia är vana vid alla mina konstigheter. Tur är väl det.
Nåja...jag kämpar på ett tag till och gör en utvärdering om några veckor. Får se om jag tycker det är värt det.

Annorlunda

Bloggen kommer att se annorlunda ut. Jag har inte samma behov att skriva av mig min förtvivlan och ledsenhet. Urban mår bra och jag är lättad och glad. Jag har fått tillbaka leendet. Jag hör musiken i huvudet och jag sjunger igen. Hellre än bra....men jag trallar lite för mig själv. Jag hittar in i min Rosa fluffiga värld.
Så nu ska jag prata om ditt och datt. Antagligen ganska mycket om den senaste utmaningen att hålla mig från kolhydrater och socker. Träningen som har blivit väldigt viktig för mig. Spinning som jag älskar. Mina medgångar och motgångar i träningen och i livet. Men också om mina vänner och familj som är det viktigaste som finns för mig. Se livet från den ljusa sidan. Vara tacksam att livet är trots allt ganska gött att leva. Jag kommer säkert att bli djup och mysko ibland. Bara att gilla läget för alla de här bitarna är vad som gör mig till mig.

Den 3e dagen

Idag är det 3e dagen utan kolhydrater och socker. Ärligt hur tråkigt är inte det då. Men det går väldigt bra hittills. Har lyckats över förväntan.

Med jämna mellanrum brukar jag gnälla för SpinningHåkan att ju mer jag tränar desto fetare blir jag. Vi pratar kost och träning ganska mycket. Han föreslog att jag skulle sluta med kolhydrater. Han har sagt det förut men då har jag fått sälöron och inte hört vad han sagt. Så jag var väl lite vrång. Tycker ju om vit mat och socker. Men eftersom det inte händer nåt så måste jag prova nya vägar. SpinningHåkan talade om för mig att jag var tvungen att bestämma mig. Göra ett statement. Det värsta är att jag vet ju att han har rätt. Av nån konstig anledning så brukar han faktiskt ha det, och jag förstår ingenting. Han är ju man, de brukar inte ha rätt speciellt ofta (hehe). Men iallafall jag bestämde mig för att lyssna på honom den här gången. Nåt gör jag ju fel för annars skulle fluffet minska. Men nu är jag iallafall inne på 3e dagen och jag kämpar på.

Igår var jag och Karin på Fontana di Trevi. Hade en trevlig kväll. Satt och tittade på menyn och ville ha en pasta rätt men valde Ceasar sallad. Petade t o m bort krutongerner. Blev kallad för extrem bara därför. Så just nu känner jag mig tillräckligt motiverad för att göra ett statement. Händer det saker på måttbandet och vågen så blir jag ännu mer motiverad.
Men jag tar små steg, ett i taget.

Wow. Vilken resa

För 5 dagar sen var jag på väg till Uppsala. Orolig så jag ville kräkas. Resten av veckan har varit en otrolig resa. Från att inte veta hur Urban skulle klara operationen. Vilka skador han skulle kunna få. Till att idag sitta hemma hos Marita och Urban och höra dem i köket hur de ansiktsmålar barnen som ska på Halloweenfest. Sitta och titta på Urban och se och höra honom precis som han var innan tumören. Det är en ynnest. Jag vill kalla det ett mirakel.

Vi gjorde en resa från Urban som vi skulle kunna ha förlorat. Till de som vi älskat och förlorat. Kyrkogården på Alla helgona är vacker. Alla ljus som påminner mig om livet. Stillsamt. Tid för eftertanke. En liten resa genom minnen från förr.

Hemma i stugvärmen tänder jag ljus för Mina Människor. Ni som gör mitt liv till en resa. En fantastisk resa. Varje dag. Året om. Alla er som jag vägrar släppa taget om. Som alltid finns med mig. Mina Människor

Tacksam

Det är några dagar före Alla Helgona. Dagen då vi minns våra älskade som vi förlorat. För mig behövs det inte en speciell dag för att komma ihåg dem. De finns alltid med mig. Jag är en del av dem. De finns i min Rosa fluffiga värld och de finns i mitt hjärta.
I år vill jag tända ljus och minnas de som finns här hos mig. Därför att livet är kort och flyktigt. Ibland tar det slut när vi minst anar det. Jag vill tänka på alla er som gör mitt liv vackert. Ni som fyller mitt liv med innehåll. Som gör dagarna minnesvärda. För det är de dagarna vi kommer ihåg. Det behöver inte vara stora saker som händer. Det kan vara ett leende. En klapp på handen. Några gulliga ord. En kram. En bra instruktör på ett spinningpass. Min fristad. Nåt som är så enkelt men betyder så mycket.
Jag har haft det jobbigt den senaste månaden. Men så finns de fantastiska människorna i mitt liv som har gjort det lättare. Som min vackra underbara Carro som skrev så här till mig
det jag kan erbjuda är miljoner kramar och massa kärlek och det kommer du få! ♥ Jag kommer alltid stå vid din sida och vill du bryta ihop gör det jag lovar dig att jag kommer hålla upp dig och torka dina tårar!
Så på lördag ska jag tänka på er alla. Ni fantastiska, underbara, älskade som finns i mitt liv.
Ni är Mina Människor.
Kram

Jag kan inte sluta le

Har lyckokänslor i hela kroppen. Idag har det varit en lätt dag. Jag är fortfarande virrig. Men jag kan andas. Mina underbara vänner finns därute. De tänker på mig. Det värmer hjärtat. Mina människor.
Spinningpasset gick som en dans. Kroppen känns lätt. Själen har fått frid.
Det kan komma bakslag. Men det vill jag inte tänka på just nu. Jag vill känna mig lättad. Känna lugnet i kropp och själ. Idag vill jag känna mig lycklig.
Jag kan inte sluta le.