Det jag har är en lagledare som pratade och kämpade för min sak. Som bryr sig om mig och hur jag mår. Jag har Karin och hon gjorde all skillnad i världen.
De 100 dagarna närmar sig och nästa fredag kör jag igång. Under den sista tiden har jag funderat mycket på kost och motion. Motionen kommer att fungera och jag håller på att sätta ihop ett litet 15 minuters träningsprogram.
Dieten är en annan femma. Jag har problem med maten. Det finns inget jag är sugen på. Om inte Göran lagade mat åt mig skulle jag nog inte äta alls. Jag har blivit kinkig som en 5-åring och petar mest känns det som. Rynkar på näsan och får rysningar. När jag tänker efter så har jag inte längtat efter nån speciell mat sen tidigt i somras förutom julbordet förra helgen. Men på nåt sätt så ska jag fixa det också. Det finns ju alltid soppa :)
Stort grattis till nya anställningen,väl värd. Skönt att höra du har en så lyhörd och empatisk lagledare.Ja, nu får du chansen o skapa dig nya o bra rutiner, känns gött förmodar jag. Jag blir dock lite förbryllad över att du inte finner nån glädje i mat?Håller med att andras mat är godare hehe. Men hemma hos mig får ju Anton o jag nästan slåss om vem som ska fixa middagen. Båda älskar mat.Inte att vi sitter o äter i överflöd.Så menar jag inte, men glädjen i att plocka bra råvaror..känna o lukta på ingredienser..sen hem o tillaga ngt nytt o spännande, eller varför inte en favorit i repris ibland. Jag håller med dig om att närmaste 100 dagar blir en kul o säkert krävande utmaning.Jag hoppas du hittar matlusten igen, då det faktiskt kräver både träning o bra kost för att nå målet. Vill du ska må bra!! Du kanske vill komma på middag hos mig nån kväll? Lovar fixa något GOTT!! Stor kram på dig Superpuman och trevlig helg:)
SvaraRadera//Skruttan